Matte i vardagen

Jag anser att det är viktigt att barnen blir bekanta med matematiska begrepp redan från en tidig ålder. Jag tror att genom att göra matten mer vardaglig så blir inte barnen lika avskräckta senare i livet. För min egen del så är matten inte något jag har speciellt mycket till övers för och tycker inte alls om matte. Så när jag fick veta att vi skulle ha ”matte” i Falun så var tanken direkt ”Åh neeeej!”. Anledningen till att jag själv blivit avskräckt är mycket enkel, innan gymnasiet älskade jag nämligen matte och tyckte att det var hur roligt som helst. När jag sen kom in i gymnasiet så fick jag en ny mattelärare och han kunde inte alls förklara så att jag förstod. Uppgifterna blev svåra, inga koder knäcktes och jag satt där och kämpade utan att förstå vad jag höll på med. Detta tycker jag verkligen visar hur viktigt det är att se till att barnen hänger med och verkligen förstår det som görs, inte bara i matematiken, utan i alla ämnen och uppgifter de får.

Redan på förskolan börjar matematiken. I förskolan verkar ”matteundervisningen” ske mer på barnens villkor och man vill att barnen ska ha kul och man ser till att de verkligen förstår. Det pratas siffror, former, lägen, storlek etc. Barnen kan dessutom koppla ihop det de lär sig till ett vardagsperspektiv, de kan se varför de har nytta av sin kunskap. Högre upp i åldrarna verkar det som att vardagen glöms bort och att sitta och räkna tal upp och tal ner tror jag inte är speciellt givande för någon. För att kunna ta in kunskap behöver man ha något att relatera till och något som gör kunskapen meningsfull, annars glöms den bort lika fort igen eller så lär man sig det helt enkelt inte över huvudtaget.

Detta tycker jag är precis vad Jessica Gottberg försöker få fram i sin text också. Hon skriver att matten finns i nästan allt vi gör i vardagen (s.21), så varför då inte ta in vardagen i matteundervisningen? Hon nämner också den biten om att man på förskolan får in matematiken mer spontant, matematiken syns i barnens lekar och så vidare. Det finns många tillfällen att diskutera matte och matematiska begrepp i vardagen, kanske skulle alla lärare bidra till matteundervisningen istället för att man har enskilda mattelektioner? Som Gottberg skrev om pepparkaksbaket, där pojkens pepparkakor blev mer avlånga och på så sätt såg mindre ut än de helt runda, trots att det var lika mycket deg i båda kakorna (s.21-22). Det här är ett utmärkt tillfälle att diskutera former, area, volym och mycket annat. När man bakar och lagar mat används matematiska begrepp hela tiden, utan att vi tänker på det.

Om man ser på uppgifterna vi fick under våran matematiklektion i Falun så var de rätt intressanta. Just det att få ett problem, sedan knäcka koden och lösa problemet är otroligt givande och det tror jag gäller alla människor. Men sen kan man såklart fundera på vad jag har för nytta av att veta hur många tändstickor det ingår i ett visst mönster med si och så många figurer. Däremot tyckte jag att det var intressant att titta på hur siffrorna, som man uttalar dem, är uppbyggda på olika språk. Att det skulle vara finskan som skulle kännas mest logisk, det trodde jag inte när jag först såg det på pappret. Men däremot är det nog finskan som är svårast att lära sig skriva ut siffrorna med bokstäver.

Som en slutsats av just denna delen vill jag bara understryka ännu en gång vikten av att få in vardagen i matematiken och att även få in matematiken i vardagen. Man måste veta vad man gör och varför man gör det. Utan relevans blir kunskapen inte värd någonting.

Riklig språkanvändning – att använda sig av olika medel för att uttrycka en och samma sak

Hela resan till Falun har verkligen öppnat ögonen på mig. Har någon sagt redovisning eller presentation till mig så har jag automatiskt tänkt tal. Inget annat. Kanske ett litet bildspel till, men inte mer. Att under de här dagarna få se och testa på olika sätt att presentera saker på har för mig varit otroligt givande.

När vi hade storgrupp och skulle presentera olika pedagogiska inriktningar så glömde jag helt och hållet bort den rikliga språkanvändningen i samma sekund som jag hörde ordet presentation. Hur man kan göra det när allt som gjordes i Falun hade sin utgångspunkt i just det kan man ju undra, själv anser jag att det bara bevisar hur djupt rotat det sitter hos mig att presentation = tala.

Mikael Alexandersson skriver i sin text att ”Idag tycks barndomen ha blivit allt mer teknikdominerad, vilket inte minst medier och den nya informationsteknologin bidragit till.”(s.55). Med tanke på alla dessa nya kanaler av olika medier som finns i dagens samhälle så behöver barn och ungdomar idag lära sig att uttrycka sig och förstå andra uttrycksformer än bara tal och text. Mycket av den information som pumpas ut idag är i form av bilder, rörliga eller stilla. Det är reklam, tv-program etc. och dels behöver barnen lära sig att tolka dessa och dels behöver de själva lära sig hur man själv kan uttrycka sig med dessa medel.

Även filmsnuttarna med olika pålagda ljud och olika talarröster vi såg på i Falun kan man ta med som ett exempel här. Att titta på en film och sedan reflektera över och analysera det man har sett kan vara nyttigt för barnen. Å ena sidan så får barnen lära sig att förhålla sig kritiskt till vad som visas på till exempel nyheterna och å andra sidan så är film och rörlig bild något som barn och ungdomar ofta uppfattar som något mer intressant än att till exempel läsa en bok. Nu menar jag inte att man inte ska låta barnen läsa böcker, även det är viktigt för dem, men att emellanåt bryta av med ett annat uttrycksmedel tror jag är en möjlighet att fånga barnens intresse. Alexandersson skriver också i sin text att ”Barns och ungdomars erfarenheter och intressen måste kunna återspeglas i skolans verksamhet.” (s.58) och han beskriver också att det kreativa tänkandet behöver utvecklas i skolan. För att detta ska ske behöver barnen erbjudas olika sätt att lösa och presentera olika problem och åstadkommanden. Att vi då har fått lära oss hur man på olika sätt kan ge barnen dessa möjligheter i skolan kommer bli en kunskap som jag har mycket nytta av i mitt framtida arbete. Att vi dessutom själva fått prova på dessa former så som ljud, bild och drama till exempel ger oss också en ökad förståelse för vad det är som krävs.

Litteratur

Alexandersson, Mikael (1998), ”Att skapa mening” En skola i förändring - en antologi om lärande på andra villkor (s. 53-74) Lärarförbundet, Stockholm

Gottberg, Jessica (2006) "Skaffa matteglasögon som gör matematiken synlig" Alla talar matte - redan i förskolan (s. 17-25) Gottberg J. och Rundgren H, UR, Stockholm

Klicka HÄR för att komma vidare.