Tankar om portfolioarbetet 20100507

Den 7 maj 2010 hade vi nyligen haft en träff i Falun och jag satte mig ner och försökte samla ihop tankarna kring portfolioarbetet. Såhär gick tankarna då:

 

Att komma igång med portfolion är svårt. Det svåraste är egentligen att välja ut fem lärdomar, komma på hur jag ska presentera dem och sen lyckas koppla alla till kursplanen. Jag har lärt mig så otroligt mycket sen kursen började och jag känner verkligen hur många av sakerna vi lärt oss börjar falla på plats. Att ha haft vfu parallellt med studierna har hjälpt mig otroligt mycket i att klara av att koppla ihop teorin och praktiken. Inte minst vfu-dagen den 20 april. Då hade de planeringsdag på min vfu och jag fick sitta med halv dagen. Anledningen till planeringsdagen är att de ska lägga om hela sin verksamhet, som det är nu så har de åldersblandade grupper (1-6 år) och nu har de beslutat att istället göra åldersindelade grupper. Så den dagen hade de en annan förskollärare, som faktiskt jobbar på Denvers dagis, som har jobbat mycket i åldersuppdelade grupper som var där och pratade. Jag lärde mig t.ex. nyttan av en hel del av de kunskaperna jag har fått med mig, vilken nytta jag kommer ha av dem senare i mitt arbete osv. I diskussionerna dök det hela tiden upp uttryck, begrepp och funderingar som jag inte alls skulle ha förstått ett dugg av om jag inte hade fått med mig den kunskapen från utbildningen.

 

Dagarna vi nyss haft i Falun har också lärt mig mycket. Jag har dels fått en större inblick i de olika pedagogiska inriktningar som finns. I Örebro finns det en Waldorfskola, men ingen har egentligen vetat vad det var för skola. Jag och de jag har umgåtts med har alltid trott att det var en skola för, låt säga, lite speciella barn. Att de inte riktigt var som alla andra, att de var lite konstiga helt enkelt. Nu när jag har lärt mig om bland annat waldorfpedagogiken så kan jag ju till viss del säga att de antagandena stämmer, men inte alls på det sätt som jag trott förut. Jag har också fått lära mig att det finns många fler pedagogiska inriktningar än vad jag först trodde.

 

Jag har också fått lära mig att föra in olika medier i undervisningen och att det är bra för barnen att få utnyttja så många av sina sinnen som möjligt när de ska lära sig någonting nytt. I Falun fick vi testa på lite olika saker, och saker som jag själv aldrig skulle ha kommit på att ta in i skolan är t.ex. skuggteater och handdockor. Att arbeta med ljud har jag också fått lära mig att göra på ett annat sätt.

 

Det är mycket jag lär mig hela tiden och det är inte alltid lätt att få ner och dokumentera mina nya kunskaper. I en del arbeten och inlämningsuppgifter kan jag visserligen följa en del av utvecklingen, inte minst i mitt sätt att skriva. Jag har kommit en otroligt lång väg när det kommer till utformningen av skrivandet men än har jag en hel del kvar att lära. Detta är egentligen bara början på min resa. Som jag lärt mig under kursen, man fortsätter lära hela livet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0