Hur man kan se på observationer med olika glasögon

Att se på situationerna utifrån behaviorism, kognitivism och ett sociokulturellt perspektiv

 

Pedagogiskt arbete I

Veronica Stjernström

vt2010

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inledning

I det här arbetet kommer jag att titta på två olika observationer med olika glasögon. Det vill säga att jag kommer granska observationerna utifrån olika utvecklingspsykologiska teorier och utifrån dem beskriva observationen. För att kunna genomföra denna uppgift har jag tagit hjälp av litteratur, föreläsningar, föreläsningsmaterial samt min och en medstudents observationer. De två observationerna jag har valt är båda tagna från förskolan och jag kommer beskriva dessa utifrån behaviorismen, kognitivismen och den sociokulturella teorin.

 

Ann-Sofis observation

 

Behaviorism

Läraren ringer i en klocka för att påkalla barnens uppmärksamhet och samla ihop dem till samling. Barnen verkar ha lärt sig att koppla ihop ljudet av klockan med samling och går direkt och sätter sig i en ring på den plats där de brukar ha sin samling. Det verkar som att en betingning har uppstått, då barnen direkt reagerar på ljudet av klockan. Att ha framkallat denna betingning hos barnen är bra, på det sätt att läraren endast behöver ringa i klockan och barnen då vet precis vad de ska göra och gör det direkt. Läraren behöver alltså inte gå runt och samla ihop barnen, vilket sparar tid (Jerlang s.183) (Säljö s.50-54).

 

Att samla ihop barnen och tillsammans gå igenom dagens aktiviteter och utföra enkla räkneuppgifter är ett bra sätt för barnen att få in ny kunskap. De får stort utbyte av varandra och läraren har full kontroll över vad som sker. Läraren har i förväg bestämt vad som ska göras och styr samlingen i den riktning hon själv vill. Att barnen inte har bestämda platser kan däremot ifrågasättas då detta skulle kunna leda till bråk och osämja barnen emellan vilket i sin tur leder till förseningar i planeringen och värdefull tid som kan användas till att lära sig något går förlorad. Läraren måste alltid ha full kontroll över situationen för att barnen ska kunna lära sig och på så sätt utvecklas och får alltså inte låta barnen ta över kontrollen (Jerlang s.205-206).

 

Att läraren har lagt upp samlingen på det viset att hon har en almanacka och sångkort att visa upp för barnen är bra, då får barnen en tydligare bild av det som görs och deras förståelse ökar. Läraren behöver visa barnen det de ska lära sig för att de ska förstå. Troligtvis är detta ett inslag som dyker upp ofta under samlingen, då barnen verkar veta vilka de olika sångerna på sångkorten är och barnen verkar ha koll på veckodagarna. Att upprepa sådana här inslag är ett bra sätt för barnen att lära sig något. Att barnen får hjälpas åt att säga datum, månad, dag och år med hjälp av almanackan är också ett bra sätt för barnen att relatera det de gör till sin vardag.

 

När läraren ställer frågor till barnen och dessa svarar korrekt har läraren stor möjlighet att här dela ut beröm och uppmuntran, vilket leder till att barnen vill fortsätta lära sig och vilja svara korrekt. Även de barn som inte kan de rätta svaren uppmuntras till att lära sig då de ser den uppmuntran man får när man har rätt svar. Att belöna det önskade beteendet kommer resultera i att barnen även i fortsättningen kommer att fortsätta med detta beteende. Att dessutom bestraffa oönskat beteende gör så att läraren kan få barnet att tillslut bryta det oönskade beteendet. När barnen ska svara på frågor så måste de räcka upp handen. Även läraren räcker upp handen när hon vill säga något. Detta visar barnen att samma regler gäller för alla, oavsett om man är barn eller vuxen.

 

(Jerlang s.179-212)

 

Kognitivism

 

Barnen har inte bestämda platser, utan får själva välja var de ska sitta. Detta ger utrymme för barnen att känna att deras intresse och åsikt är av värde, vilket är positivt. Att barnen får känna sig delaktiga och att deras egna intressen styr är viktigt för barnens utveckling och självkänsla. Under resten av samlingen så är det läraren som styr det som görs, vilket kan göra att valet av plats under samlingen kan bli det viktigaste momentet av alla under samlingen. Detta är nämligen enda gången under samlingen som barnen själva har någon åsikt och möjlighet att påverka situationen som de vill.

 

Läraren har i förväg bestämt vilka delar och uppgifter som ska ingå i samlingen. Det läraren skulle kunna göra annorlunda i denna situation är att låta barnen själva vara med och bestämma hur samlingen ska se ut. Till exempel så skulle barnen kunna få bestämma vilka sånger som ska sjungas. Istället för att läraren har sångkort med förutbestämda sånger så skulle barnen istället kunna få välja ett föremål och utifrån det välja en sång som är kopplat till föremålet. På så vis får barnen känna sig delaktiga och får möjlighet att välja sånger som de själva tycker om. Att dessutom få välja ett föremål som ska kopplas ihop med sångvalet ger barnet möjlighet att tänka och fundera utifrån föremål som finns i deras närmiljö. Skulle barnet till exempel välja en nallebjörn så skulle sången kanske bli björnen sover, och om ett annat barn väljer en kavel kanske det blir en sockerbagare som sjungs. Läraren skulle dessutom kunna hålla i samlingen utomhus och på så sätt få möjlighet att få in andra aspekter i samlingen. Sångerna skulle då kanske bli ekorr'n satt i granen vid en gran, eller lilla snigel om en snigel hittas. Oavsett hur läraren lägger upp samlingen så är det viktigt att barnen får vara aktiva och delaktiga (Säljö s.61-64).

 

Att få in leken i samlingen är viktigt för barn i den här åldern. Genom leken utvecklar barnen många nya kunskaper. Under denna samling blir sångstunden till en lek. Barnen har roligt tillsammans och gör rörelser till sångerna. Även då barnen får träna på att räkna, genom att räkna antal barn, hur många pojkar och hur många flickor skulle kunna göras till en lek för barnen (Jerlang s.256-260).

 

(Jerlang s.231-275)

 

Veronicas observation – vid matbordet

 

Behaviorism

Vid matbordet sitter alla barn samlade och läraren har möjlighet att kontrollera det som händer vid bordet i större utsträckning än om barnen skulle vara utspridda. När en diskussion om födelsedagar dyker upp så uppmuntrar läraren barnen till att tillsammans räkna antal dagar det är kvar till en av pojkarnas födelsedag. En sån här situation ger kunskap till barnen och att flera barn är aktiva i lärandet är en stor fördel. Läraren uppmuntrar till lärande i en vardaglig situation. Utifrån detta skulle läraren vid ett senare tillfälle kunna återkoppla till diskussionen runt matbordet och på så sätt upprepa informationen. På detta sätt lär sig barnen detta ännu en gång och upprepas detta ytterligare så är det kunskap som tillslut fastar. Barnen uppmuntras av läraren att räkna, och om läraren fortsätter att uppmuntra barnen till att räkna i olika situationer leder detta till att barnen allt oftare kommer att räkna i olika situationer på eget initiativ. Att upprepa information ofta, men under korta stunder, är ett bra sätt för barnen att ta in ny kunskap. Att läraren samtidigt erbjuder barnen förstärkning i form av beröm eller liknande får barnen att vilja fortsätta lära sig, för att på så sätt få ytterligare beröm och uppmuntran från läraren (Säljö s.52).

 

På den här förskolan har ett barn varje vecka i uppgift att vara vaktmästare, och ska då bland annat hjälpa till att fixa maten inför lunchen. Denna vecka är det Meja som ska vara vaktmästare, men har vid tidpunkten för observationen valt att inte genomföra sin uppgift utan vill istället vara med på samlingen. Läraren låter Meja vara med på samlingen istället för att utföra sin uppgift och detta kan ifrågasättas. Läraren borde här ha varit konsekvent och sett till att Meja genomför den uppgift hon fått sig tilldelad istället för att låta henne vara med på samlingen. Att låta henne vara med på samlingen istället för att utföra sin uppgift är att belöna ett icke önskvärt beteende, då hon får sin vilja igenom och slipper utföra en uppgift som hon borde göra, men i detta fall inte känner för att göra.

 

Vid frukostbordet har barnen möjlighet att välja om de vill ha kanel eller sylt. Rita vill ha kanel och får själv ansvara för att hälla den på sin gröt. När Rita tar för mycket kanel får hon en tillsägelse av läraren. När Rita slutar hälla kanel över gröten så slickar hon istället på locket av kanelkaret och får en ytterligare tillsägelse av läraren. I denna situation hade läraren kunnat påvisa det felaktiga i Ritas handling ännu tydligare. När Rita hällde på för mycket kanel på gröten hade läraren till exempel kunnat ta kanelkaret ifrån Rita och på så vis förmedla att beteendet är felaktigt. När Rita sen utför ännu en felaktig handling så skulle läraren här behöva sätta en tydligare gräns. Läraren skulle i denna situation till exempel kunna ge Rita en time out för att förstå att man inte beter sig på detta sätt (Jerlang s.192).

 

(Jerlang s.179-212)

 

Sociokulturell teori

Alla barnen sitter tillsammans vid ett bord. På detta sätt är alla barn med hela tiden och hur möjlighet att på olika sätt kommunicera med varandra. Emellanåt uppstår det diskussioner som barnen själva tar initiativ till och som läraren uppmuntrar. Detta gör att barnen känner sig delaktiga och viktiga, och att det de säger har en mening. William uppmuntras till att själv räkna hur många dagar det är kvar till hans födelsedag. Detta ger William utrymme att själv utforska och försöka klara uppgiften på egen hand. När han inte klarar av att lösa problemet själv så hjälper läraren till och passar samtidigt på att göra alla andra barn vid bordet delaktiga i att räkna antalet dagar. Det blir en aktivitet där alla barn är delaktiga samtidigt som de lär sig något av situationen.

 

Att läraren uppmuntrar barnen till att lära sig något utifrån ett vardagligt samtal kan även på sikt uppmuntra barnet att lära sig av vardagliga situationer. Eftersom människor lär sig hela livet så behöver barnen uppmuntras till att vilja fortsätta lära sig nya saker och på så vis fortsätta utvecklas. Genom att låta William själv försöka räkna så uppmuntrar läraren William på så sätt att hon visar förtroende för honom att det är något han klarar av. När han sen inte klarar av uppgiften så får han hjälp, men kommer troligtvis att klara av en liknande uppgift bättre när de på nytt dyker upp (Säljö s.71).

 

Vid matbordet finns det många möjligheter för små barn att lära sig nya saker. För att barnen ska kunna behärska en kunskap behöver barnen ha tillgång till de redskap som behövs för att nå en viss kunskap. När Moa till exempel vill ha en smörgås pekar hon på brödkorgen. Läraren tar här tillfället i akt och frågar Moa vad det är för något som ligger i brödkorgen, samtidigt som hon pekar på brödet. När Moa fortfarande inte svarar så förklarar läraren att det är bröd som man ger smörgåsar av. Moa kommer tillslut, om liknande tillfällen uppstår, att lära sig vad bröd är och vad man har det till. Detta är en kunskap hon inte skulle ha fått om hon inte hade haft tillgång till bröd. Med tanke på hur viktiga redskapen är för lärandet är det viktigt att på förskolan se till att barnen har tillgång till en rad olika redskap för att på så sätt få en bred kunskap (Säljö s.71-72, 235-238).

(Säljö s.68-156)

 

Avslutande reflektion

Den här uppgiften har varit väldigt utmanande för mig. Att vrida och vända på samma situation och se på situationen med olika glasögon har varit väldigt givande och jag har utifrån detta lärt mig att se på situationerna med nya ögon. Jag har dessutom med hjälp av denna uppgift fått en fördjupad förståelse för teorierna och hur de används. Kerstin Rexling var i sina föreläsningar tydlig med att man ska skilja på teori och metod. När hon sa detta så tyckte jag först att det var väldigt luddigt och jag förstod inte helt och hållet vad hon menade. Till en början så uppfattade jag nämligen att dessa teorier var metoder att arbeta utifrån. Nu har jag insett att så inte är fallet, utan att teorierna snarare är ett synsätt att tolka utifrån. Det jag har lärt mig av denna uppgift tror jag att jag kommer ha stor nytta av i mitt framtida arbete, och även i det vardagliga livet. Jag tror det är bra att kunna se på saker ur flera olika vinklar. Jag tror att detta ökar förståelsen för att situationer kan uppfattas olika av olika människor. Självklart har jag tyckt att uppgiften har varit svår och det kommer med all säkerhet bli en utmaning att inkorporera detta i mitt vardagliga tänkande. Men tankarna har i alla fall börjat snurra och bara det tror jag är en viktig del i min utveckling mot att bli en lärare.

 

 

Referenslista

 

Jerlang, Espen. (2008) Utvecklingspsykologiska teorier. Stockholm: Liber.

Säljö, Roger. (2000) Lärande i praktiken, Ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma.

Tillbaka