Enligt Säljö, som hör till den sociokulturella teorin, så lär man sig mer genom konkreta situationer, sådant som man relatera till, ex

[…] praktiskt taget felfritt räknande i snabbköket i situationer där man gör inköp och och hanterar sina egna pengar, mycket goda resultat på arrangerade köpsituationer med verkliga varunamn, medan utfallet på matematik uppgifter av samma slag blev betydligt sämre. (Säljö, R, 2000, s 147)

Så min tanke och fråga är, skulle man då inte kunna införa mer verkliga, konkreta uppgifter som man kan relatera till i skolan?

Enligt Vygotskij, som hör till den kulturhistoriska teorin, så leker barn för att tillfredställa sina behov och motiv, och inte för att de har lust. Men är inte lust ett slags behov?

Källförteckning

Säljö, Roger (2000): Lärande i praktiken – ett sociokulturellt perspektiv. Norstedts Akademiska Förlag (Bokförlaget Prisma). Stockholm (s 147)