Vygotskij skriver om verklighetens (människans) uppkomst och utveckling, där bland annat skriver han om hur det samhälle man lever i präglar en som individ i mycket hög utsträckning. Kerstin Rexling berättar om det dialektiska förhållandet mellan individen och det omgivande samhället och menar på att man inom denna teori utvecklas olika beroende på vilken miljö man växer upp i, vilket jag håller helt med om. Ett barn som är uppväxt i ett litet samhälle på landsbyggden utvecklas på ett annat sätt och utveckla andra saker än vad ett barn som är uppväxt i Stockholms finare trakter gör. I Lpo 94 står det ”[..] att utbildningen inom varje skolform skall vara likvärdig, oavsett vart i landet den anordnas” (Lpo 94, sid. 4) Då det är denna teori som används i dagens läroplaner så funderar jag bara över svårigheterna att hålla löftet om likvärdig utbildning då miljön ser så olika ut beroende på vart man befinner sig i landet?

Sedan har jag även en fundering över det här med appropriering. I den kulturhistoriska och sociokulturella teorin så verkar man förespråka för blandklasser (syskongrupper?) i skolan. Trotts detta så verkar detta försvinna mer och mer i skolan, och i högre åldrar (ex. högstadiet och gymnasiet) så har det tagits bort helt. Om det nu är så bra, så varför ta bort det?