På en förskola uppstår lärandesituationer näst intill hela tiden. På min VFU har jag observerat barngruppen, lärarna och stundvis även mig själv. För att skydda barnens identiteter är namnen ändrade.

Förskolan ligger i en liten stad i mellansverige. Det finns 4 avdelningar, samtliga med barn i åldrarna 1-6 år. När man kommer in på avdelningen där jag utfört mina observationer så hamnar man direkt i kapprummet, där alla barn har varsin plats där ytterkläderna hänger. Till vänster står ett torkskåp och rakt fram ligger toaletterna, där även skötbord finns. Till höger går man in i avdelningens lokaler. Till vänster när man kommer in ligger köket. Där finns en diskbänk, kyl och frys, två bord med stolar och en bokhylla med barnens portfolier, pussel och spel. Köket sitter ihop med rummet utanför, där det finns ett till bord med stolar. I rummet finns också förskollärarnas arbetsplats, ett skrivbord med papper, saxar, pennor, kalendrar och anteckningsblock. Längst bort i rummet finns en dörr in till leksalen och en liten avgränsad lekhörna med ett litet bord med två stolar, en leksaksspis och dockor. I leksalen finns en stor borg, en stor madrass som går in under borgen, två soffor framför en whiteboardtavla och en fåtölj. Det står lådor med olika leksaker lite här och där och längs ena väggen är det skåp fyllda med madrasser och utklädningskläder. Det finns ett rum till som ligger mellan köket och lekhallen, där finns ett bord, några stolar och en soffa. Det finns några hyllor där alla barn har varsin låda där de lägger sina saker och längs ena väggen finns det skåp med olika pysselmaterial och en diskbänk.

Vid matbordet (frukost och lunch)

Barnen sitter runt frukostbordet. Idag är det åtta barn med vid frukosten. På bordet står det framdukat gröt, smörgåsar, mjölk, pålägg, smör, kanel och sylt. Det är lugnt vid bordet.

Alla barnen äter gröt. Barnen får välja om de vill ha antingen kanel eller sylt.

Rita (3 år) vill ha kanel. Läraren ber Amanda (4 år) skicka kanel till Rita. Amanda skickar kanelen, Rita tar emot och säger ”Tack”. Rita häller kanel över gröten. Tillslut blir hon tillsagd av läraren att hon tar för mycket och att det blir för starkt. Rita slutar hälla kanel över gröten och slickar istället på locket av kanelkaret. Hon får en tillsägelse om att så gör man inte. Amanda vill sen ha sylt, Rita skickar och Amanda tar emot. Läraren frågar Amanda ”Vad säger man?”. Amanda säger ”Tack”, Rita säger ”Varsågod”.

Lilla Moa (2 år) vill ha smörgås och pekar på brödkorgen. Läraren sträcker fram brödkorgen till Moa och frågar ”Vad är det för något?” och pekar på brödet. Inget svar från Moa, varpå läraren förklarar att det är bröd som man gör smörgåsar av.

Victor (5 år) tappar skeden. Han tänker ta upp skeden och använda den igen, varpå läraren förklarar att skeden blivit smutsig av att hamna på golvet och att det är bättre att ta en ny sked. Victor hämtar en ny sked.

En diskussion om födelsedagar dyker upp. En av lärarna är ledig idag eftersom hon fyller år. Då säger William (5 år) att han också är ledig på sin födelsedag, eftersom den är på en lördag. William fyller snart år och får frågan av läraren om han vet hur många dagar det är kvar tills han fyller år. Det vet han inte, men han vet att det är ”en halv och en hel vecka kvar”. Tillsammans räknade vi sen hur många dagar det var kvar, 11 dagar.

Vid lunchen ska veckans vaktmästare ska hjälpa till med dukningen. Den här veckan är Meja (2 år) vaktmästare och hon vill hellre vara med på samlingen, vilket hon får.

När alla barn satt sig vid bordet får alla vänta tills de tillsammans sjungit en varsågod-sång. Rita (3 år) försöker ta mat innan, även Sara (4 år) försöker. De blir tillsagda att vänta.

De större barnen lägger upp maten på sina tallrikar själva, de små får hjälp av lärarna med det och får maten uppskuren i mindre bitar. Alla barnen kan äta själva.

Det är en dag vid matbordet utan några konflikter eller barn som bråkar. När barnen ätit färdigt får de säga ”Tack för maten”. Sara (4 år) är klar och säger ”Tack för maten”. Jag säger ”Varsågod” och Sara tänker gå från bordet. De andra barnen är inte färdiga än, så jag säger åt henne att vänta lite till, varpå hon säger ”Tack för maten” igen i hopp om att få lämna bordet. En lärare försöker förklara för Sara att man inte får gå ifrån bordet direkt bara för att man säger ”Tack för maten”.

Tillslut har de flesta av de större barnen ätit klart och de får då klartecken att ställa bort tallriken och gå och tvätta av sig.

Morgonsamling och påklädning

Alla barnen samlas i två stora soffor som står inne i lekhallen, framför en whiteboard. Barnen har sina egna platser där de kan sitta. Den här dagen blir det bråk och kiv om platserna. Ett barn vill inte sitta bredvid ett av de andra barnen, ett annat barn vill inte sitta på sin plats i fönstret, utan vill hellre sitta i soffan. Två av barnen vill sitta i mitt knä, men det går inte eftersom Ludvig (1,5 år) sitter där. De minsta barnen får ofta sitta i knät på en av lärarna eftersom de emellanåt har svårt att sitta still.

När alla barn tillslut sitter på sina platser börjar samlingen. Barnen blir tillfrågade vad det är för dag idag. De gissar hej vilt ända tills någon kommer fram till rätt dag, vilket den här dagen var Tisdag. Läraren som håller i samlingen sätter upp ett kort med dagens namn på på tavlan. Sedan sätter hon upp ytterligare kort på tavlan som beskriver aktiviteterna under dagen, både de som varit och de som kommer. Efter att hon satt upp ett kort så frågar hon barnen vilken aktivitet kortet visar och barnen svarar. Den här dagen ser ut som så: frukost, frilek, samling, fruktstund, påklädning, utelek, lunch, vila, innelek, mellis, hejdå.

Amanda (4 år) frågar om de inte ska få gå på sagostund idag, vilket de brukar göra på tisdagar. Läraren förklarar att just den här tisdagen blir det ingen sagostund, eftersom det saknas personal. ”Typiskt!” utbrister Amanda, ett uttryck som hon ofta använder sig av har jag märkt under tiden jag varit här.

Varje vecka är det ett av barnen som är vaktmästare. Denna vecka är det Meja (2 år) som är vaktmästare, vilket bland annat innebär att hon får dela ut frukt till alla under samlingen. Meja delar ut frukten utan att ta barnen i någon speciell ordning, vilket resulterar i att hon missat att ge ett par barn någon frukt. Läraren ber Meja att ge frukt till de barn hon missat.

När barnen tagit en frukt så ska de säga ”Tack”. Läraren får upprepade gånger ställa frågan ”Vad säger man?”, varpå barnet kommer på sig och säger ”Tack”.

När alla ätit upp sin frukt så är det i vanliga fall vaktmästaren som ber 1-2 barn i taget att gå, så de kan gå på toaletten och klä på sig ytterkläder. Eftersom Meja är så liten så är det den här veckan läraren som tar det ansvaret istället. Under tiden ska de andra barnen sitta på sina platser och vänta på sin tur. Det händer några gånger att några av barnen försöker gå innan deras namn ropats upp, men de blir då tillsagda att sätta sig på sin plats igen.

Ett barn får dessutom hjälpa till att ta ner korten från tavlan. Idag blev det Tindra (5 år) och hon verkade jätteglad över att få hjälpa till. Meja sprang också fram till tavlan och ville hjälpa, men blev tillsagd att gå och sätta sig på sin plats igen, det var Tindra som skulle hjälpa till med korten. Meja gick tillbaka till sin plats, men börjar sedan gnälla eftersom hon också vill gå och klä på sig. Meja får vänta en stund till.

Tillslut har alla barn blivit uppropade och nu börjar proceduren med att se till att alla barnen kommer i sina ytterkläder. De barn som kan klä på sig själva klär på sig, medan de vuxna hjälper de mindre barnen som inte lärt sig ännu. Då och då kommer något av de äldre barnen fram till en vuxen för att få hjälp med de svårare sakerna, såsom att dra upp dragkedjor och ta på vantar eller skor.

Rita (3 år) verkar vrång idag. Hon säger att hon inte kan ta på sig sina kläder själv och att hon vill ha hjälp. Jag säger till Rita att jag vet att hon kan ta på sig sina kläder själv, för det har jag sett förut att hon kan. Jag hjälper henne få i benen i täckbyxorna och uppmanar henne sen att göra resten själv. Rita får ett utbrott, sliter av sig byxorna och går till en av de ordinarie lärarna. Läraren säger precis samma sak, hjälper henne i med benen i täckbyxorna och sen får hon försöka själv. Rita verkar nu riktigt arg och skriker och gråter. De vuxna fortsätter att hjälpa småbarnen med sina kläder. Tillslut har Rita tagit på sig sina täckbyxor och kommer för att få hjälp med jackan, vilket hon får.

Frileken

Tindra (5 år), William (5 år), Victor (5 år), Anna (5 år), Emil (2 år), Ludvig (1,5 år) och Moa (2 år) befinner sig i lekhallen tillsammans. Tindra, William och Victor håller på och bygger en koja av massa kuddar. Moa vill vara med och hjälpa och släpar dit en filt. Emil sitter och tittar på och skrattar åt de andra barnen. Anna sitter bredvid mig och klistrar fast klistermärken på handen.

Ludvig vill också vara med och leka med kojan, men river ner kuddarna som kojan byggts upp med när han leker. Tindra, William och Victor blir arga på Ludvig och skriker åt honom att gå därifrån och att sluta riva sönder deras koja. Ludvig förstår inte och leker vidare. William tar då med Ludvig till billådan och försöker få honom att stanna där och leka med bilarna istället. Ludvig går då istället ut ur lekhallen, vilket verkar göra Tindra, William och Victor nöjda. De stänger dörren så att han inte ska kunna komma in igen.

Efter en liten stund kommer Ludvig tillbaka och öppnar dörren själv. William och Victor beskyller Anna för att ha öppnat dörren åt Ludvig, varpå jag bryter in och berättar att Ludvig faktiskt öppnat dörren själv. Anna verkade ta illa upp, men fortsatte att leka med sina klistermärken. Tindra, William och Victor försöker hålla Ludvig borta från kojan så att han inte har sönder den igen.

När Ludvig lämnar rummet igen springer Tindra fram till dörren och håller för den, medan William och Victor håller utkik efter Ludvig. Ludvig vill komma in och försöker öppna dörren, men kan inte eftersom Tindra håller emot. Ludvig blir ledsen och börjar gråta och går tillslut därifrån. Tindra, William och Victor blir nöjda och fortsätter att leka med sin koja.

Lite senare vill Moa (2 år) läsa. Hon kommer till mig med några böcker och sätter sig bredvid mig i soffan. Vi börjar med att titta i en bok om Pelle Svanslös. Vi tittar på bilderna och pratar om dem, Moa räknar olika saker så fort det finns mer än en av något. ”En, två, TJEEE” utbrister hon emellanåt. Längre än så kan hon inte räkna. När det finns mer är tre av någonting hjälper jag henne räkna.

När det dyker upp en bild på ett djur i en bok så härmar Moa djurens läte. Hon härmar katter, hundar, kossor, monster, grisar, vargar och många andra djur. Så fort det dyker upp en bild i en bok som Moa tycker är läskig utbrister hon ”Jag är rädd!” och trycker sig bakåt mot soffstödet eller mot min arm. Vi pratar om varför hon är rädd och att det inte finns något som är farligt eftersom det bara är bilder i böcker.

Till sist vill Moa läsa en bok om kiss. Hon pekar och berättar vad hon ser, jag hjälper till att fylla i de saker hon inte kan orden på än. Vi kommer till en sida med ett lila monster i ett lila landskap som kissar eld. Moa spenderar en lång stund åt att peka på allt som är lila och samtidigt säga ”Liiilaaa...” till varje sak hon pekar på. Allra sist pekar hon på monstret och säger ”bajsbajs!”. Jag förklarar för henne att monstret kissar, inte bajsar. Moa svarar med ett ”Jaa-a”.

Efter frileken så ska alla barnen hjälpa till att städa. Just den här dagen totalvägrade Rita (4 år) och satte sig istället i soffan och väntade på samlingen. Tindra, William och Victor som fortfarande lekte med kojan blev tillsagda av mig att börja städa. Tindra sa då ”men vi vill inte städa!” och lekte vidare. Jag förklarade att om de inte hjälpte till att städa så skulle maten bli förstörd, så då kommer det inte bli någon lunch. De fortsatte att leka. Tillslut kom två ordinarie lärare och sa samma sak till barnen, men de fortsatte leka och ville inte alls städa. Tillslut fick lärarna nog och delade ut uppgifter till vart och ett av barnen, så tillslut hjälpte alla barnen till och det blev städat.

Klicka HÄR för att komma vidare