Erfarenheter hittar man i alla de fem lärdomar jag har tagit upp här i mitt portfolioarbete. Just erfarenheter är en lärdom som är i stort sett omöjlig att isolera från andra lärdomar eftersom erfarenheter har jag fått hela tiden.

Att försöka koppla ihop mina fem lärdomar till kursens mål tycker jag har gått ganska bra, men det har varit svårt. Målen för kursen ser ut såhär:

Mål

Efter avslutad kurs skall studenten kunna

· visa förmåga värdera egna erfarenheters betydelse för utvecklandet av en yrkesidentitet i enlighet med förskolans och skolans uppdrag

· visa grundläggande kunskaper om vetenskapsteori och vetenskapliga begrepp

· visa förmåga att använda olika teoretiska perspektiv på kunskap och lärande som redskap för att analysera pedagogisk verksamhet

· visa förmåga att samla empiriskt material genom intervjuer och observationer

· visa förmåga att kommunicera resultat från uppgifter i tal och skrift

· visa kunskap om aktuella styrdokument

· visa förmåga att reflektera över styrdokument i relation till det vardagliga arbetet i förskola och skola

· visa kunskap om förskolans och skolans samhällsuppdrag utifrån ett historiskt såväl som ett internationellt perspektiv

· visa förtrogenhet med och förståelse för förskolans och skolans värdegrund och samhällsuppdragets intentioner

· visa kunskap om olika teoretiska perspektiv på kunskap och lärande med tonvikt på behaviorism, kognitivism och sociokulturellt perspektiv

· visa förmåga att reflektera över barns och ungdomars uppväxtvillkor och deras betydelse för utveckling och lärande

· visa förståelse för hur kunskap kan konstrueras och getsaltas ur ett sociokulturellt perspektiv

· visa förmåga att samarbeta med studenter, elever och lärare

Jag tycker jag har fått med det mesta här i mitt portfolioarbete och känner mig nöjd med vad jag har uppnått under terminens gång i förhållande till de mål som finns.



Som ett avslut på mina fem lärdomar tänkte jag dela med mig av lite bilder från våra träffar i Falun och från min VFU. Enjoy!

 

 

Klicka HÄR för att komma tillbaka till mina fem viktigaste lärdomar.

 

Alla erfarenheter jag fått under kursen har hjälpt mig att ta mig framåt. Det har varit erfarenheter som att diskutera i ett seminarium, att vara ute på VFU och inte minst erfarenheter från de få dagar vi har fått spendera i Falun. Jag känner verkligen att det är erfarenheterna som räknas när det kommer till hur jag kommer att klara mitt framtida yrke. Efter att jag har läst i Alsterdals bok har jag insett att man kan vara hur förberedd som helst i teorin, men utan erfarenhet så blir vissa situationer lite mer komplicerade. Det är av erfarenheter vi lär oss och det är erfarenheterna som ger oss det kött på benen som kommer behövas i framtiden!

Under seminariet där vi diskuterade observationerna och våra texter började även denna lilla bit falla på plats. Att få andras tankar och åsikter om det jag har skrivit har varit väldigt givande för mig och det är i utbytet av tankar med andra som bitarna sakta men säkert har börjat falla på plats.

Nästa steg var att välja ut en av de andra i gruppens observationer för att sen gå vidare till examinationsuppgiften. Jag valde Ann-Sofis text, eftersom jag just under detta skede av kursen kände att jag ville fokusera på förskolan.

Klicka HÄR för att komma vidare till Ann-Sofis observationer.

Ann-Sofi Persson Pedagogiskt arb 1 VT 10

 

Observationsuppgift dokument 1

 

Min VFU skola är en förskola som ligger i ett litet samhälle i dalarna. Där har jag under 4 dagar gjort observationer. Har valt att kalla de jag observerat för flicka, pojke, fröken1 och fröken2 för de de ska få bli anonyma.

 

Observationer i samlingar

Rummet där samlingen sker är stort och avlångt. Själva rummet är indelat i olika små ”rum” som är avgränsade med olika hyllor. När man kommer in från hallen så finns det en köksdel längs med ena kortsidan plus ett stort bord med stolar, där både pusslande, spelande och” mellis” brukar ske. Bredvid bordet mot långsidan finns det en hylla med många olika pussel och spel. Om man fortsätter längs med den långsidan så finns ”dockvrån” med köksdel, bord och stolar, dockvagnar, docksängar, dockor och en liten byrå med dockkläder.

Efter det så kommer en hylla med olika pysselgrejor som t ex pärlplattor och pärlor, papper och pennor av olika slag o s v. Intill den hyllan så finns det ett till stort bord med stolar, där man kan sitta och pyssla och rita, bordet finns längs den andra kortsidan. Om man fort sätter över till den andra långssidan så står det på kortsidan en dator på ett skrivbord. Efter den längs med långsidan så finns det två skåp som innehåller olika material. Där efter skåpen så finns det en stor blå, rund matta på golvet där samlingar brukar ske. Därefter så står en hylla med bl. a barnens egna pärmar, böcker, fröknarnas olika pärmar(som står långt upp).

Samling 1, 24/3, kl 9.30; Fröken1 ringer i en klocka och säger att det är dags för samling. Barnen har inga bestämda platser utan sätter sig på den runda mattan där det är ledigt. Fröken1 sätter sig också i ringen och fröken 2 sitter mittemot henne, det är 13 barn och 2 fröknar i samlingen, barnen är mellan 4 och 5 år. Fröken1 började samlingen med att sjunga en välkomstsång tillsammans med barnen. Alla barnen sjöng med. Sen frågade fröken1 en pojke om han kunde räkna hur många barn det var här idag. Pojken räknade och svarade 13 st. Därefter frågade hon en annan pojke hur många flickor det var, han räknade och svarade 7st. Efter det frågade fröken1 en flicka om hon kunde räkna hur många pojkar det var. Flickan räknade och svarade 6 st. Sen frågade fröken1 en flicka hur många fröknar som var här idag. Flickan svarade 2 st, svarade på en gång utan att räkna.

Fröken1 tog fram en almanacka, en sådan med blad att riva bort dag för dag. Hon började med att fråga vilken dag det var idag. Barnen fick räcka upp handen och svara. En flicka svarade onsdag och det stämde så fröken1 fortsatte med en annan fråga. Hon frågade om det var någon som visste vilket datum det var idag, visade på almanackan. Barnen gissade men visste inte. Fröken2 räckte upp handen och fick svara att det var den 24. Fröken1 frågade vidare vilken månad det var. Barnen svarade genom handuppräckning och flera gissade på januari. Fröken2 räckte även nu upp handen och svarade att det var mars. Fröken1 gick vidare och frågade vilket år det var, det blev flera gissningar. Med lite hjälp på traven så gissade en flicka ”rätt”, fast hon sa år 10, och då fröken 1 sade 2010 svarade flickan – Ja just ja.

Efter det tog fröken1 fram sångkort, där bild och text på sången fanns. När hon tog fram korten, ett i taget, så frågade hon om någon visste vad det var för sång. Barnen svarade först i mun på varandra. Fröken2 sade då åt dem att räcka upp handen så fick de svara i tur och ordning. Vilket de gjorde. Det var ingen av barnen som svarade fel, alla visste vilka sångerna var. Efter varje sångkort så sjöng alla och gjorde även rörelser till, under skratt. Efter sångkorten tog fröken2 fram en fruktskål och frågade barnen vilken frukt de ville ha.

 

Rummet där samling 2 finns är också avlångt men inte så stort. Man kommer in genom en dörr på rummets ena kort sida, på den sidan står det ett bord med stolar, bredvid finns det en fåtölj och en låda med böcker. På ena långsidan finns ”dockvrån” med köksdel, bord och stolar, en låda med dockkläder, docksäng, dockvagnar, dockor och på krokar på väggen hänger det utklädningskläder. På kortsidan står det en hylla med böcker, olika leksaker i små lådor som t ex småbilar, djur, ”smågubbar”, lego o s v. På den andra långsidan så finn det en hylla med pussel och spel av olika slag. Efter den finns det en stor, blå rund matta där samlingar brukar ske.

Samling 2, 25/3, kl 9.30; Fröken1 ringer i en klocka och säger att det är dags för samling. Barnen har inga bestämda platser utan sätter sig på den runda mattan där det är ledigt. Fröken1 sätter sig också i ringen och fröken2 sitter mittemot henne, de får varsitt barn i famnen så fort de satt sig ned. Det är 9 barn och två fröknar, barnen är mellan 2 och 3 år. Fröknarna började med att sjunga en välkomstsång tillsammans med barnen. Sen tog fröken1 fram en tygpåse med små tygpåsar i, vilka hade olika färger, som barnen i tur och ordning fick ta en och öppna.

En flicka började, hon tog en påse, fröken1 frågade då vilken färg det var på påsen. Flickan svarade svart, det stämde, fröken1 frågade även vilket tecken man gjorde för svart. Flickan gjorde tecknet, vilket också var rätt. Därefter tog flickan fram ett litet djur ur påsen, det var en elefant. Då frågade fröken1 vilken sång hon ville sjunga som hade med elefanter att göra. Flickan svarade då att hon ville sjunga om elefanten på spindeltråden. Sen sjöng alla barn och fröknar. Samlingen fortsatte på samma sätt tills alla barn tagit varsin påse. De flest visste vilken färg det var på påsen, tecknet för färgen var svårare. Efter det tog fröken2 fram en fruktskål och frågade barnen i tur och ordning vilken frukt de ville ha.

 

Observationer i gymnastiksalen 25/3

Gymnastiksalen är en typisk gymnastiksal, ett stort avlångt rum. På kortsidorna så finns de stora tjocka mattorna, som är fastsatta med rep runt. På ena långsidan finns det ribbstolar, framför står det bänkar. På andra långsidan så finns det lite mindre mattor av olika slag, som också är fastsatta med rep. Det finns även ett litet rum på den långsidan, där olika material, t ex bollar av olika slag, bockar, hopprep, koner o s v. Gympapasset börjar kl 8.00 på morgonen.

I gymnastiksalen fanns det 2 st fröknar och 14 barn. Barnen samlades först i en ring, och fröken1 berättade vad de skulle göra. Först skulle de använda sig av ett band som talade om vad de skulle göra för olika övningar, fröken1 sade åt barnen att de skulle lyssna till vad som sades på bandet och sen göra så. Fröken2 satte på bandet, fröken1 upprepade och visade hur man skulle göra. Barnen började springa, sen skulle de hoppa på stället i sidled. Sen ta med hand på fot bakom ryggen, hoppa på ett ben. Springa igen och stanna, hoppa jämfota 10 gånger, räkna 1-2 och klappa med händerna på låren. Efter det springa igen i sidled, stanna och hoppa på ett ben i taget, räkna till 5 och byt ben. Fick sen ligga ner på rygg, ett ben i taget upp i luften, sen ett ben och en arm i taget upp i luften. Efter det skulle de sitta på rumpan och ”gå”,framåt och bakåt sen upp och springa igen, allt pågår under mycket skratt och rop. Fick spring galoppsteg och hoppa upp med ett ben i taget. Ligga ner igen, lyft 1 ben, byt och lyft det andra, lyft båda armarna, lägg ner, lyft huvudet och titta på tårna, sen blunda, ligg still och slappna av. Fröken2 får säga åt barnen några extra gånger att ligga still.

Fröken1 säger åt barnen att sätta sig i en ring, medans fröknarna tar fram olika redskap som ska vara till olika stationer. Barnen sitter still men har svårt att vara tysta. Fröken2 säger åt dem att de inte behöver prata så högt. Därefter delar fröknarna upp barnen vid de olika stationerna som är brottningsmatta ( finns 2 st) där barnen 2 och 2 får brottas med varandra, balansgång, ringar ( 2 st) med matta under, armgång och en station där barnen turas om att gå ”skottkärra” mellan koner. Fröknarna går runt och hjälper till där det behövs. När det gått en stund så är det dags att byta station, fröken1 säger till. Vid balansgången är det en pojke och en flicka. Pojken puttade ner flickan som sade till fröken2. Fröken2 kom och sade till pojken att så får man inte göra. Pojken sade då till flickan att hon skulle få gå först. Vid ringarna är det 2 flickor. Den ena flickan frågade fröken1 om hon kunde hjälpa henne upp. Fröken1 kom och hjälpte henne. Den andra flicka ville också ha hjälp upp, vilket hon fick. Efter det ville den förste flickan ner och bad om hjälp, fröken2 kom och hjälpte henne ner. Den andra flickan frågade också om hjälp, men tog sig ner innan fröken2 kom. Barnen bytte station några gånger.

Sen fick barnen sätta sig i en ring medans fröknarna plockade undan de olika stationerna. Efter det blev det lite olika lekar. Sist samlades de i en ring på golvet igen och fick äta frukt.

 

 

 

Klicka HÄR för att komma vidare.

 

Detta är mina anteckningar om de andras observationer. Det var efter att vi diskuterat detta under ett seminarium som jag skrev min reviderade text.


ann-sofi- väldigt objektivt. vissa beskrivningar röriga (ex. gymnastiksalen). svårt att hänga med i beskrivningen
när man inte själv upplevt det. kanske skulle man försöka göra en övergripande beskrivning av vilken typ av
övningar barnen fick göra för att lättare hänga med?

anna-lena-tydlig, noggranna miljöbeskrivningar

camilla - lite jobbigt med tre olika dokument. väldigt strukturerat i de två första dokumenten, det tredje kändes
mer subjektivt än de andra (men fortfarande överägande objektivt) ex. kommentaren om att de ska visa hänsyn
(kändes som en subjektiv kommentar)

barbro - texten känns lite rörig och det borde vara en blankrad mellan de olika klockslagen för att lättare
hålla isär dem

pauline - min starkaste reaktion: läraren ger felaktig information till barnen! 100 farenheit är INTE ca 50 celsius,
utan ca. 37,8 celsius! Bra skriven text.

sofia - den enda som valt att endast följa ett barn. bra skrivet, lätt att hänga med



om min text - skiss på hur det ser ut, geografiskt läge i den inledande beskrivningen, (för berättande?), lättläst,
saknar miljöbeskrivning. hitta på andra namn istället för att använda första bokstaven. svårt att hänga med när det
är många namn. tonfall vid tillsägelser. värderande ord ta bort "hela" från "hela proceduren...".
neutraliserad berättandeform. Inga känslor eller värderingar.
ovanligt många barn, väldigt mycket kanel, lugn situation - värderande uttryck! skriv om. (ex. en dag vid matbordet utan bråk
och konflikter)
''T var jätte glad idag'', ''R (3 år) är vrång idag'' och ''R blir riktigt arg och skriker''
för att komma undan - skriva att det VERKAR . . . (ex. R verkar vara vrång idag)

På en förskola uppstår lärandesituationer näst intill hela tiden. På min VFU har jag observerat barngruppen, lärarna och stundvis även mig själv. För att skydda barnens identiteter är namnen ändrade.

 

Förskolan ligger i en liten stad i mellansverige. Det finns 4 avdelningar, samtliga med barn i åldrarna 1-6 år. När man kommer in på avdelningen där jag utfört mina observationer så hamnar man direkt i kapprummet, där alla barn har varsin plats där ytterkläderna hänger. Till vänster står ett torkskåp och rakt fram ligger toaletterna, där även skötbord finns. Till höger går man in i avdelningens lokaler. Till vänster när man kommer in ligger köket. Där finns en diskbänk, kyl och frys, två bord med stolar och en bokhylla med barnens portfolier, pussel och spel. Köket sitter ihop med rummet utanför, där det finns ett till bord med stolar. I rummet finns också förskollärarnas arbetsplats, ett skrivbord med papper, saxar, pennor, kalendrar och anteckningsblock. Längst bort i rummet finns en dörr in till leksalen och en liten avgränsad lekhörna med ett litet bord med två stolar, en leksaksspis och dockor. I leksalen finns en stor borg, en stor madrass som går in under borgen, två soffor framför en whiteboardtavla och en fåtölj. Det står lådor med olika leksaker lite här och där och längs ena väggen är det skåp fyllda med madrasser och utklädningskläder. Det finns ett rum till som ligger mellan köket och lekhallen, där finns ett bord, några stolar och en soffa. Det finns några hyllor där alla barn har varsin låda där de lägger sina saker och längs ena väggen finns det skåp med olika pysselmaterial och en diskbänk.

 

Vid matbordet (frukost och lunch)

 

Barnen sitter runt frukostbordet. Idag är det åtta barn med vid frukosten. På bordet står det framdukat gröt, smörgåsar, mjölk, pålägg, smör, kanel och sylt. Det är lugnt vid bordet.

 

Alla barnen äter gröt. Barnen får välja om de vill ha antingen kanel eller sylt.

Rita (3 år) vill ha kanel. Läraren ber Amanda (4 år) skicka kanel till Rita. Amanda skickar kanelen, Rita tar emot och säger ”Tack”. Rita häller kanel över gröten. Tillslut blir hon tillsagd av läraren att hon tar för mycket och att det blir för starkt. Rita slutar hälla kanel över gröten och slickar istället på locket av kanelkaret. Hon får en tillsägelse om att så gör man inte. Amanda vill sen ha sylt, Rita skickar och Amanda tar emot. Läraren frågar Amanda ”Vad säger man?”. Amanda säger ”Tack”, Rita säger ”Varsågod”.

 

Lilla Moa (2 år) vill ha smörgås och pekar på brödkorgen. Läraren sträcker fram brödkorgen till Moa och frågar ”Vad är det för något?” och pekar på brödet. Inget svar från Moa, varpå läraren förklarar att det är bröd som man gör smörgåsar av.

 

Victor (5 år) tappar skeden. Han tänker ta upp skeden och använda den igen, varpå läraren förklarar att skeden blivit smutsig av att hamna på golvet och att det är bättre att ta en ny sked. Victor hämtar en ny sked.

 

En diskussion om födelsedagar dyker upp. En av lärarna är ledig idag eftersom hon fyller år. Då säger William (5 år) att han också är ledig på sin födelsedag, eftersom den är på en lördag. William fyller snart år och får frågan av läraren om han vet hur många dagar det är kvar tills han fyller år. Det vet han inte, men han vet att det är ”en halv och en hel vecka kvar”. Tillsammans räknade vi sen hur många dagar det var kvar, 11 dagar.

 

Vid lunchen ska veckans vaktmästare ska hjälpa till med dukningen. Den här veckan är Meja (2 år) vaktmästare och hon vill hellre vara med på samlingen, vilket hon får.

 

När alla barn satt sig vid bordet får alla vänta tills de tillsammans sjungit en varsågod-sång. Rita (3 år) försöker ta mat innan, även Sara (4 år) försöker. De blir tillsagda att vänta.

 

De större barnen lägger upp maten på sina tallrikar själva, de små får hjälp av lärarna med det och får maten uppskuren i mindre bitar. Alla barnen kan äta själva.

 

Det är en dag vid matbordet utan några konflikter eller barn som bråkar. När barnen ätit färdigt får de säga ”Tack för maten”. Sara (4 år) är klar och säger ”Tack för maten”. Jag säger ”Varsågod” och Sara tänker gå från bordet. De andra barnen är inte färdiga än, så jag säger åt henne att vänta lite till, varpå hon säger ”Tack för maten” igen i hopp om att få lämna bordet. En lärare försöker förklara för Sara att man inte får gå ifrån bordet direkt bara för att man säger ”Tack för maten”.

 

Tillslut har de flesta av de större barnen ätit klart och de får då klartecken att ställa bort tallriken och gå och tvätta av sig.

 

 

Morgonsamling och påklädning

 

Alla barnen samlas i två stora soffor som står inne i lekhallen, framför en whiteboard. Barnen har sina egna platser där de kan sitta. Den här dagen blir det bråk och kiv om platserna. Ett barn vill inte sitta bredvid ett av de andra barnen, ett annat barn vill inte sitta på sin plats i fönstret, utan vill hellre sitta i soffan. Två av barnen vill sitta i mitt knä, men det går inte eftersom Ludvig (1,5 år) sitter där. De minsta barnen får ofta sitta i knät på en av lärarna eftersom de emellanåt har svårt att sitta still.

 

När alla barn tillslut sitter på sina platser börjar samlingen. Barnen blir tillfrågade vad det är för dag idag. De gissar hej vilt ända tills någon kommer fram till rätt dag, vilket den här dagen var Tisdag. Läraren som håller i samlingen sätter upp ett kort med dagens namn på på tavlan. Sedan sätter hon upp ytterligare kort på tavlan som beskriver aktiviteterna under dagen, både de som varit och de som kommer. Efter att hon satt upp ett kort så frågar hon barnen vilken aktivitet kortet visar och barnen svarar. Den här dagen ser ut som så: frukost, frilek, samling, fruktstund, påklädning, utelek, lunch, vila, innelek, mellis, hejdå.

 

Amanda (4 år) frågar om de inte ska få gå på sagostund idag, vilket de brukar göra på tisdagar. Läraren förklarar att just den här tisdagen blir det ingen sagostund, eftersom det saknas personal. ”Typiskt!” utbrister Amanda, ett uttryck som hon ofta använder sig av har jag märkt under tiden jag varit här.

 

Varje vecka är det ett av barnen som är vaktmästare. Denna vecka är det Meja (2 år) som är vaktmästare, vilket bland annat innebär att hon får dela ut frukt till alla under samlingen. Meja delar ut frukten utan att ta barnen i någon speciell ordning, vilket resulterar i att hon missat att ge ett par barn någon frukt. Läraren ber Meja att ge frukt till de barn hon missat.

 

När barnen tagit en frukt så ska de säga ”Tack”. Läraren får upprepade gånger ställa frågan ”Vad säger man?”, varpå barnet kommer på sig och säger ”Tack”.

 

När alla ätit upp sin frukt så är det i vanliga fall vaktmästaren som ber 1-2 barn i taget att gå, så de kan gå på toaletten och klä på sig ytterkläder. Eftersom Meja är så liten så är det den här veckan läraren som tar det ansvaret istället. Under tiden ska de andra barnen sitta på sina platser och vänta på sin tur. Det händer några gånger att några av barnen försöker gå innan deras namn ropats upp, men de blir då tillsagda att sätta sig på sin plats igen.

 

Ett barn får dessutom hjälpa till att ta ner korten från tavlan. Idag blev det Tindra (5 år) och hon verkade jätteglad över att få hjälpa till. Meja sprang också fram till tavlan och ville hjälpa, men blev tillsagd att gå och sätta sig på sin plats igen, det var Tindra som skulle hjälpa till med korten. Meja gick tillbaka till sin plats, men börjar sedan gnälla eftersom hon också vill gå och klä på sig. Meja får vänta en stund till.

 

Tillslut har alla barn blivit uppropade och nu börjar proceduren med att se till att alla barnen kommer i sina ytterkläder. De barn som kan klä på sig själva klär på sig, medan de vuxna hjälper de mindre barnen som inte lärt sig ännu. Då och då kommer något av de äldre barnen fram till en vuxen för att få hjälp med de svårare sakerna, såsom att dra upp dragkedjor och ta på vantar eller skor.

 

Rita (3 år) verkar vrång idag. Hon säger att hon inte kan ta på sig sina kläder själv och att hon vill ha hjälp. Jag säger till Rita att jag vet att hon kan ta på sig sina kläder själv, för det har jag sett förut att hon kan. Jag hjälper henne få i benen i täckbyxorna och uppmanar henne sen att göra resten själv. Rita får ett utbrott, sliter av sig byxorna och går till en av de ordinarie lärarna. Läraren säger precis samma sak, hjälper henne i med benen i täckbyxorna och sen får hon försöka själv. Rita verkar nu riktigt arg och skriker och gråter. De vuxna fortsätter att hjälpa småbarnen med sina kläder. Tillslut har Rita tagit på sig sina täckbyxor och kommer för att få hjälp med jackan, vilket hon får.

 

Frileken

Tindra (5 år), William (5 år), Victor (5 år), Anna (5 år), Emil (2 år), Ludvig (1,5 år) och Moa (2 år) befinner sig i lekhallen tillsammans. Tindra, William och Victor håller på och bygger en koja av massa kuddar. Moa vill vara med och hjälpa och släpar dit en filt. Emil sitter och tittar på och skrattar åt de andra barnen. Anna sitter bredvid mig och klistrar fast klistermärken på handen.

 

Ludvig vill också vara med och leka med kojan, men river ner kuddarna som kojan byggts upp med när han leker. Tindra, William och Victor blir arga på Ludvig och skriker åt honom att gå därifrån och att sluta riva sönder deras koja. Ludvig förstår inte och leker vidare. William tar då med Ludvig till billådan och försöker få honom att stanna där och leka med bilarna istället. Ludvig går då istället ut ur lekhallen, vilket verkar göra Tindra, William och Victor nöjda. De stänger dörren så att han inte ska kunna komma in igen.

 

Efter en liten stund kommer Ludvig tillbaka och öppnar dörren själv. William och Victor beskyller Anna för att ha öppnat dörren åt Ludvig, varpå jag bryter in och berättar att Ludvig faktiskt öppnat dörren själv. Anna verkade ta illa upp, men fortsatte att leka med sina klistermärken. Tindra, William och Victor försöker hålla Ludvig borta från kojan så att han inte har sönder den igen.

 

När Ludvig lämnar rummet igen springer Tindra fram till dörren och håller för den, medan William och Victor håller utkik efter Ludvig. Ludvig vill komma in och försöker öppna dörren, men kan inte eftersom Tindra håller emot. Ludvig blir ledsen och börjar gråta och går tillslut därifrån. Tindra, William och Victor blir nöjda och fortsätter att leka med sin koja.

 

Lite senare vill Moa (2 år) läsa. Hon kommer till mig med några böcker och sätter sig bredvid mig i soffan. Vi börjar med att titta i en bok om Pelle Svanslös. Vi tittar på bilderna och pratar om dem, Moa räknar olika saker så fort det finns mer än en av något. ”En, två, TJEEE” utbrister hon emellanåt. Längre än så kan hon inte räkna. När det finns mer är tre av någonting hjälper jag henne räkna.

 

När det dyker upp en bild på ett djur i en bok så härmar Moa djurens läte. Hon härmar katter, hundar, kossor, monster, grisar, vargar och många andra djur. Så fort det dyker upp en bild i en bok som Moa tycker är läskig utbrister hon ”Jag är rädd!” och trycker sig bakåt mot soffstödet eller mot min arm. Vi pratar om varför hon är rädd och att det inte finns något som är farligt eftersom det bara är bilder i böcker.

 

Till sist vill Moa läsa en bok om kiss. Hon pekar och berättar vad hon ser, jag hjälper till att fylla i de saker hon inte kan orden på än. Vi kommer till en sida med ett lila monster i ett lila landskap som kissar eld. Moa spenderar en lång stund åt att peka på allt som är lila och samtidigt säga ”Liiilaaa...” till varje sak hon pekar på. Allra sist pekar hon på monstret och säger ”bajsbajs!”. Jag förklarar för henne att monstret kissar, inte bajsar. Moa svarar med ett ”Jaa-a”.

 

Efter frileken så ska alla barnen hjälpa till att städa. Just den här dagen totalvägrade Rita (4 år) och satte sig istället i soffan och väntade på samlingen. Tindra, William och Victor som fortfarande lekte med kojan blev tillsagda av mig att börja städa. Tindra sa då ”men vi vill inte städa!” och lekte vidare. Jag förklarade att om de inte hjälpte till att städa så skulle maten bli förstörd, så då kommer det inte bli någon lunch. De fortsatte att leka. Tillslut kom två ordinarie lärare och sa samma sak till barnen, men de fortsatte leka och ville inte alls städa. Tillslut fick lärarna nog och delade ut uppgifter till vart och ett av barnen, så tillslut hjälpte alla barnen till och det blev städat.

 

 

Klicka HÄR för att komma vidare

På en förskola uppstår lärandesituationer näst intill hela tiden. På min VFU har jag observerat barngruppen, lärarna och stundvis även mig själv. För att skydda barnens identiteter kommer jag endast använda mig av första bokstaven i deras namn.

 

Vid matbordet (frukost och lunch)

 

Barnen sitter runt frukostbordet. Idag är det ovanligt många barn med vid frukosten, åtta stycken. På bordet står det framdukat gröt, smörgåsar, mjölk, pålägg, smör, kanel och sylt. Det är lugnt vid bordet.

 

Alla barnen äter gröt. Barnen får välja om de vill ha antingen kanel eller sylt.

R (3 år) vill ha kanel. Läraren ber A (4 år) skicka kanel till R. A skickar kanelen, R tar emot och säger ”Tack”. R häller kanel över gröten. Hon tar väldigt mycket kanel och tillslut blir hon tillsagd av läraren att det blir för starkt. R slutar hälla kanel över gröten och slickar istället på locket av kanelkaret. Hon får en tillsägelse om att så gör man inte. A vill sen ha sylt, R skickar och A tar emot. Läraren frågar A ”Vad säger man?”. A säger ”Tack”, R säger ”Varsågod”.

 

Lilla R (2 år) vill ha smörgås och pekar på brödkorgen. Läraren sträcker fram brödkorgen till Lilla R och frågar ”Vad är det för något?” och pekar på brödet. Inget svar från Lilla R, varpå läraren förklarar att det är bröd som man gör smörgåsar av.

 

V (5 år) tappar skeden. Han tänker ta upp skeden och använda den igen, varpå läraren förklarar att skeden blivit smutsig av att hamna på golvet och att det är bättre att ta en ny sked. V hämtar en ny sked.

 

En diskussion om födelsedagar dyker upp. En av lärarna är ledig idag eftersom hon fyller år. Då säger W (5 år) att han också är ledig på sin födelsedag, eftersom den är på en lördag. W fyller snart år och får frågan av läraren om han vet hur många dagar det är kvar tills han fyller år. Det vet han inte, men han vet att det är ”en halv och en hel vecka kvar”. Tillsammans räknade vi sen hur många dagar det var kvar, 11 dagar.

 

Vid lunchen så är det meningen att veckans vaktmästare ska hjälpa till med dukningen. Den här veckan är M (2 år) vaktmästare och hon vill hellre vara med på samlingen, vilket hon får.

 

När alla barn satt sig vid bordet får alla vänta tills de tillsammans sjungit en varsågod-sång. R (3 år) försöker ta mat innan, även M (4 år) försöker. De blir tillsagda att vänta.

 

De större barnen lägger upp maten på sina tallrikar själva, de små får hjälp av lärarna med det och får maten uppskuren i mindre bitar. Alla barnen kan äta själva.

 

Det är en lugn dag vid matbordet utan några konflikter eller barn som bråkar. När barnen ätit färdigt får de säga ”Tack för maten”. M (4 år) är klar och säger ”Tack för maten”. Jag säger ”Varsågod” och M tänker gå från bordet. De andra barnen är inte färdiga än, så jag säger åt henne att vänta lite till, varpå hon säger ”Tack för maten” igen i hopp om att få lämna bordet. En lärare försöker förklara för M att man inte får gå ifrån bordet direkt bara för att man säger ”Tack för maten”.

 

Tillslut har de flesta av de större barnen ätit klart och de får då klartecken att ställa bort tallriken och gå och tvätta av sig.

 

 

Morgonsamling och påklädning

 

Alla barnen samlas i två stora soffor som står inne i lekhallen, framför en whiteboard. Barnen har sina egna platser där de kan sitta. Den här dagen, som de flesta dagar, blir det bråk och kiv om platserna. Ett barn vill inte sitta bredvid ett av de andra barnen, ett annat barn vill inte sitta på sin plats i fönstret, utan vill hellre sitta i soffan. Två av barnen vill sitta i mitt knä, men det går inte eftersom Lilla V (1 år) sitter där. De minsta barnen får ofta sitta i knät på en av lärarna eftersom de emellanåt har svårt att sitta still.

 

När alla barn tillslut sitter på sina platser börjar samlingen. Barnen blir tillfrågade vad det är för dag idag. De gissar hej vilt ända tills någon kommer fram till rätt dag, vilket den här dagen var Tisdag. Läraren som håller i samlingen sätter upp ett kort med dagens namn på på tavlan. Sedan sätter hon upp ytterligare kort på tavlan som beskriver aktiviteterna under dagen, både de som varit och de som kommer. Efter att hon satt upp ett kort så frågar hon barnen vilken aktivitet kortet visar och barnen svarar. Den här dagen ser ut som så: frukost, frilek, samling, fruktstund, påklädning, utelek, lunch, vila, innelek, mellis, hejdå.

 

A (4 år) frågar om de inte ska få gå på sagostund idag, vilket de brukar göra på tisdagar. Läraren förklarar att just den här tisdagen blir det ingen sagostund, eftersom det saknas personal. ”Typiskt!” utbrister A, ett uttryck som hon ofta använder sig av.

 

Varje vecka är det ett av barnen som är vaktmästare. Denna vecka är det M (2 år) som är vaktmästare, vilket bland annat innebär att hon får dela ut frukt till alla under samlingen. M delar ut frukten utan att ta barnen i någon speciell ordning, vilket resulterar i att hon missat att ge ett par barn någon frukt. Läraren ber M att ge frukt till de barn hon missat.

 

När barnen tagit en frukt så ska de säga ”Tack”. Läraren får ofta ställa frågan ”Vad säger man?”, varpå barnet kommer på sig och säger ”Tack”.

 

När alla ätit upp sin frukt så är det i vanliga fall vaktmästaren som ber 1-2 barn i taget att gå, så de kan gå på toaletten och klä på sig ytterkläder. Eftersom M är så liten så är det den här veckan läraren som tar det ansvaret istället. Under tiden ska de andra barnen sitta på sina platser och vänta på sin tur. Det hände några gånger att några av barnen försökte gå innan deras namn ropats upp, men de blev då tillsagda att sätta sig på sin plats igen.

 

Ett barn får dessutom hjälpa till att ta ner korten från tavlan. Idag blev det T (5 år) och hon var jätteglad över att få hjälpa till. M sprang också fram till tavlan och ville hjälpa, men blev tillsagd att gå och sätta sig på sin plats igen, det var T som skulle hjälpa till med korten. M gick tillbaka till sin plats, men börjar sedan gnälla eftersom hon också vill gå och klä på sig. M får vänta en stund till.

 

Tillslut har alla barn blivit uppropade och nu börjar hela proceduren med att se till att alla barnen kommer i sina ytterkläder. De barn som kan klä på sig själva klär på sig, medan de vuxna hjälper de mindre barnen som inte lärt sig ännu. Då och då kommer något av de äldre barnen fram till en vuxen för att få hjälp med de svårare sakerna, såsom att dra upp dragkedjor och ta på vantar eller skor.

 

R (3 år) är vrång idag. Hon säger att hon inte kan ta på sig sina kläder själv och att hon vill ha hjälp. Jag säger till R att jag vet att hon kan ta på sig sina kläder själv, för det har jag sett förut att hon kan. Jag hjälper henne få i benen i täckbyxorna och uppmanar henne sen att göra resten själv. R får ett utbrott, sliter av sig byxorna och går till en av de ordinarie lärarna. Läraren säger precis samma sak, hjälper henne i med benen i täckbyxorna och sen får hon försöka själv. R blir nu riktigt arg och skriker och gråter. De vuxna fortsätter att hjälpa småbarnen med sina kläder. Tillslut har R tagit på sig sina täckbyxor och kommer för att få hjälp med jackan, vilket hon får.

 

Frileken

T (5 år), W (5 år), V (5 år), R (5 år), E (2 år), Lilla V (1 år) och Lilla R (2 år) befinner sig i lekhallen tillsammans. T, W och V håller på och bygger en koja av massa kuddar. Lilla R vill vara med och hjälpa och släpar dit en filt. E sitter och tittar på och skrattar åt de andra barnen. R sitter bredvid mig och klistrar fast klistermärken på handen.

 

Lilla V vill också vara med och leka med kojan, men river ner kuddarna som kojan byggts upp med när han leker. T, W och V blir arga på Lilla V och skriker åt honom att gå därifrån och att sluta riva sönder deras koja. Lilla V förstår inte och leker vidare. W tar då med Lilla V till billådan och försöker få honom att stanna där och leka med bilarna istället. Lilla V går då istället ut ur lekhallen, vilket gör T, W och V nöjda. De stänger dörren så att han inte ska kunna komma in igen.

 

Efter en liten stund kommer Lilla V tillbaka och öppnar dörren själv. W och V beskyller R för att ha öppnat dörren åt Lilla V, varpå jag bryter in och berättar att Lilla V faktiskt öppnat dörren själv. R tog illa upp, men fortsatte att leka med sina klistermärken. T, W och V försöker hålla Lilla V borta från kojan så att han inte har sönder den igen.

 

När Lilla V lämnar rummet igen springer T fram till dörren och håller för den, medan W och V håller utkik efter Lilla V. Lilla V vill komma in och försöker öppna dörren, men kan inte eftersom T håller emot. Lilla V blir ledsen och börjar gråta och går tillslut därifrån. T, W och V blir nöjda och fortsätter att leka med sin koja.

 

Lite senare vill Lilla R (2 år) läsa. Hon kommer till mig med några böcker och sätter sig bredvid mig i soffan. Vi börjar med att titta i en bok om Pelle Svanslös. Vi tittar på bilderna och pratar om dem, Lilla R räknar olika saker så fort det finns mer än en av något. ”En, två, TJEEE” utbrister hon emellanåt. Längre än så kan hon inte räkna. När det finns mer är tre av någonting hjälper jag henne räkna.

 

När det dyker upp en bild på ett djur i en bok så härmar Lilla R djurens läte. Hon härmar katter, hundar, kossor, monster, grisar, vargar och många andra djur. Så fort det dyker upp en bild i en bok som Lilla R tycker är läskig utbrister hon ”Jag är rädd!” och trycker sig bakåt mot soffstödet eller mot min arm. Vi pratar om varför hon är rädd och att det inte finns något som är farligt eftersom det bara är bilder i böcker.

 

Till sist vill Lilla R läsa en bok om kiss. Hon pekar och berättar vad hon ser, jag hjälper till att fylla i de saker hon inte kan orden på en. Vi kommer till en sida med ett lila monster i ett lila landskap som kissar eld. Lilla R spenderar en lång stund åt att peka på allt som är lila och samtidigt säga ”Liiilaaa...” till varje sak hon pekar på. Allra sist pekar hon på monstret och säger ”bajsbajs!”. Jag förklarar för henne att monstret kissar, inte bajsar. Lilla R svarar med ett ”Jaa-a”.

 

Efter frileken så ska alla barnen hjälpa till att städa. Just den här dagen totalvägrade R (4 år) och satte sig istället i soffan och väntade på samlingen. T, W och V som fortfarande lekte med kojan blev tillsagda av mig att börja städa. T sa då ”men vi vill inte städa!” och lekte vidare. Jag förklarade att om de inte hjälpte till att städa så skulle maten bli förstörd, så då kommer det inte bli någon lunch. De fortsatte att leka. Tillslut kom två ordinarie lärare och sa samma sak till barnen, men de fortsatte leka och ville inte alls städa. Tillslut fick lärarna nog och delade ut uppgifter till vart och ett av barnen, så tillslut hjälpte alla barnen till och det blev städat.

 

 

 

Klicka HÄR för att komma till mitt reviderade dokument.

Under kursens gång har vi fått varva våra teoretiska studer med verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Det här är något jag verkligen har lärt mig mycket utav! Att istället för att enbart läsa om olika saker så har vi dessutom fått komma ut i verksamheten och fått se hur de saker vi läst om fungerar i praktiken. Utan den praktiska erfarenheten hade jag troligtvis inte fått lika djup förståelse för det vi har läst under kursens gång.

En uppgift vi hade när vi var ute på VFU var att observera och dokumentera olika lärandesituationer i verksamheten. Observationerna användes sen som underlag för att jobba vidare med de utvecklingspsykologiska teorierna. I och med den här uppgiften fick vi möjlighet att lära oss att observera och se saker man kanske inte hade tänkt på en "vanlig dag" och vi fick också lära oss en hel del om dokumentation. Observationerna fick vi, efter att vi varit ute på VFU, skriva ner i ett dokument som vi sen fick möjlighet att revidera efter att vi pratat om dokumenten i ett seminarium. Klicka HÄR för att komma till mitt första dokument.