Enligt Säljö så blir de kommunikativa processerna helt centrala vad gäller mänskligt lärande människans utveckling (Säljö, 2000:37). Som jag uppfattar Säljö så menar han att det endast är i samspel och interaktion mellan individer som lärandet kommer till uttryck. Det är i sociala sammanhang ett lärande kan uppstå, samt att det viktigaste redskapet till mänskligt lärande är språket. Vidare menar Säljö även att den kultur vi lever i har betydelse för lärandet. Olika kulturer har olika uppfattningar om världen och även skilda redskap därav skapas skilda förutsättningar för lärandet(Säljö:32ff).

Några frågor som jag funderade på när jag läste var:

Menar Säljö att kunskaper och lärande ”endast” kan utvecklas i interaktion/samspel med andra individer?

Kan du inte som ensam människa utveckla egna kunskaper?

Till exempel om en elev går hem och läser inför ett prov. Förvärvas inte kunskaperna på egen hand då?

Om ett barn inte har någon mänsklig kontakt, utvecklar det då inga kunskaper eller färdigheter alls? Eller hur förklaras teorin utifrån det?

Referens:

Säljö, Roger. (2000) Lärande i praktiken, Ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma.

Tillbaka