Det här med olika utvecklingspsykologiska teorier är något jag inte ägnat någon större eftertanke inna kursen startade. Just den här delen av kursen har fått mig att få en djupare förståelse för bland annat varför vissa mäniskor tänker på ett visst sätt om en situation, samtidigt som en annan person kan se på samma situation med helt andra ögon. Att själv få vrida och vända på en situation och se på den med olika glasögon känner jag har gett mig otroligt mycket och jag kan känna att jag är mycket mindre dogmatisk mot vad jag var tidigare.

Innan tänkte jag bara på en situation på ett sätt, jag tänkte aldrig att man skulle kunna tänka på den på mer än ett sätt. Tji fick jag! Jag har heller aldrig reflekterat över att synen i skolans läroplaner skulle utgå från ett visst perspektiv, men såhär i efterhand så känns det ändå rätt logiskt. Utan ett gemensamt synsätt på lärande, skolan, kunskap och barnens utveckling så skulle skolans styrdokument troligtvis vara väldigt splittrade och det skulle med största sannolikhet finnas med en hel del subjektiva delar från dem som skrivit styrdokumenten. Jag har lärt mig att det är viktigt att ha en gemensam grund att stå på, både värdegrunden och det spciokulturella perspektivet har jag insett är det som skolan idag bygger på och det som behövs för att få en sammanhållen skola över hela landet.

Att även ha fått en historisk inblick i skolan har gett mig en hel del nya tankar. Att skolan har sett annorlunda ut hade jag redan innan förstått, men jag hade egentligen ingen aning om på vilket sätt. Men efter att ha läst om de olika teorierna och fått veta att det är olika teorier som präglat skolan har jag fått en större förståelserna för vilka skillnaderna mellan nutidens skola och hur den har sett ut tidigare som finns, och även en större förståelse för varför skolan har sett ut som den har gjort. Att ha fått läsa om skolans utveckling i Sverige har också gett mig förståelse för varför det ser ut som det gör och har även gett mig insikten om hur segändrad skolan är.

Vägen till dessa insikter har varit krokig och stundvis har jag inte förstått någonting alls. Men med lite hjälp från seminariegruppen och med stöd i litteratur och föreläsningar har det mesta med tiden klarnat och vägen börjar räta ut sig. Det mest givande under denna del av kursen har varit att få diskutera med andra och att tillsammans komma till nya insikter och slutsatser. Bland annat så gjorde vi analysscheman över de olika teorierna vi läste om (klicka HÄR för min studiegrupps analysschema och klicka HÄR för seminariegruppens analysschema).

Vi hade även ett seminarium där vi i studiegrupperna fick skriva egna reflektioner och frågor kring behaviorismen, motivationsteorin, den kognitiva teorin och den psykodynamiska teorin som skulle användas som underlag för våra diskussioner. Jag tyckte att det gav väldigt mycket att först få sitta i studiegruppen och diskutera för att sen ta med sig de viktigaste bitarna till seminariet där man fick nya infallsvinklar på det som vi tidigare diskuterat (Klicka HÄR för att komma till båda studiegruppernas reflektioner och frågor.)

Inför ytterligare ett seminarium så fick alla i seminariegruppen på egen hand skriva ner frågor och funderingar kring Vygotskij och den sociokulturella teorin. Även här fick jag mycket utbyte av att få diskutera tillsammans med de andra i gruppen och jag började här få allt mer klarhet i det vi läste om. (Klicka HÄR för att komma till hela gruppens frågor och funderingar.)

Under denna del av kursen hade vi även en examination där vi skulle utgå från observationer som vi gjort under våran VFU. I min tenta utgick jag ifrån observationer av mig själv och av Ann-Sofi. Uppgiften var att ta en observerad situation ifrån varje text (en observation från mig och en observation från Ann-sofi i mitt fall) och se på situationen med olika glasögon. De olika teorierna jag använde mig av och som utgjorde mina glasögon var behaviorismen, kognitivismen och den sociokulturella teorin. Det var i det här skedet jag började inse nyttan av att kunna se på en situation med olika glasögon och började knyta ihop säcken. (Klicka HÄR för att komma till min examination.)




Klicka HÄR för att komma tillbaka till mina fem viktigaste lärdomar

 

 

 

Hur man kan se på observationer med olika glasögon

Att se på situationerna utifrån behaviorism, kognitivism och ett sociokulturellt perspektiv

 

Pedagogiskt arbete I

Veronica Stjernström

vt2010

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inledning

I det här arbetet kommer jag att titta på två olika observationer med olika glasögon. Det vill säga att jag kommer granska observationerna utifrån olika utvecklingspsykologiska teorier och utifrån dem beskriva observationen. För att kunna genomföra denna uppgift har jag tagit hjälp av litteratur, föreläsningar, föreläsningsmaterial samt min och en medstudents observationer. De två observationerna jag har valt är båda tagna från förskolan och jag kommer beskriva dessa utifrån behaviorismen, kognitivismen och den sociokulturella teorin.

 

Ann-Sofis observation

 

Behaviorism

Läraren ringer i en klocka för att påkalla barnens uppmärksamhet och samla ihop dem till samling. Barnen verkar ha lärt sig att koppla ihop ljudet av klockan med samling och går direkt och sätter sig i en ring på den plats där de brukar ha sin samling. Det verkar som att en betingning har uppstått, då barnen direkt reagerar på ljudet av klockan. Att ha framkallat denna betingning hos barnen är bra, på det sätt att läraren endast behöver ringa i klockan och barnen då vet precis vad de ska göra och gör det direkt. Läraren behöver alltså inte gå runt och samla ihop barnen, vilket sparar tid (Jerlang s.183) (Säljö s.50-54).

 

Att samla ihop barnen och tillsammans gå igenom dagens aktiviteter och utföra enkla räkneuppgifter är ett bra sätt för barnen att få in ny kunskap. De får stort utbyte av varandra och läraren har full kontroll över vad som sker. Läraren har i förväg bestämt vad som ska göras och styr samlingen i den riktning hon själv vill. Att barnen inte har bestämda platser kan däremot ifrågasättas då detta skulle kunna leda till bråk och osämja barnen emellan vilket i sin tur leder till förseningar i planeringen och värdefull tid som kan användas till att lära sig något går förlorad. Läraren måste alltid ha full kontroll över situationen för att barnen ska kunna lära sig och på så sätt utvecklas och får alltså inte låta barnen ta över kontrollen (Jerlang s.205-206).

 

Att läraren har lagt upp samlingen på det viset att hon har en almanacka och sångkort att visa upp för barnen är bra, då får barnen en tydligare bild av det som görs och deras förståelse ökar. Läraren behöver visa barnen det de ska lära sig för att de ska förstå. Troligtvis är detta ett inslag som dyker upp ofta under samlingen, då barnen verkar veta vilka de olika sångerna på sångkorten är och barnen verkar ha koll på veckodagarna. Att upprepa sådana här inslag är ett bra sätt för barnen att lära sig något. Att barnen får hjälpas åt att säga datum, månad, dag och år med hjälp av almanackan är också ett bra sätt för barnen att relatera det de gör till sin vardag.

 

När läraren ställer frågor till barnen och dessa svarar korrekt har läraren stor möjlighet att här dela ut beröm och uppmuntran, vilket leder till att barnen vill fortsätta lära sig och vilja svara korrekt. Även de barn som inte kan de rätta svaren uppmuntras till att lära sig då de ser den uppmuntran man får när man har rätt svar. Att belöna det önskade beteendet kommer resultera i att barnen även i fortsättningen kommer att fortsätta med detta beteende. Att dessutom bestraffa oönskat beteende gör så att läraren kan få barnet att tillslut bryta det oönskade beteendet. När barnen ska svara på frågor så måste de räcka upp handen. Även läraren räcker upp handen när hon vill säga något. Detta visar barnen att samma regler gäller för alla, oavsett om man är barn eller vuxen.

 

(Jerlang s.179-212)

 

Kognitivism

 

Barnen har inte bestämda platser, utan får själva välja var de ska sitta. Detta ger utrymme för barnen att känna att deras intresse och åsikt är av värde, vilket är positivt. Att barnen får känna sig delaktiga och att deras egna intressen styr är viktigt för barnens utveckling och självkänsla. Under resten av samlingen så är det läraren som styr det som görs, vilket kan göra att valet av plats under samlingen kan bli det viktigaste momentet av alla under samlingen. Detta är nämligen enda gången under samlingen som barnen själva har någon åsikt och möjlighet att påverka situationen som de vill.

 

Läraren har i förväg bestämt vilka delar och uppgifter som ska ingå i samlingen. Det läraren skulle kunna göra annorlunda i denna situation är att låta barnen själva vara med och bestämma hur samlingen ska se ut. Till exempel så skulle barnen kunna få bestämma vilka sånger som ska sjungas. Istället för att läraren har sångkort med förutbestämda sånger så skulle barnen istället kunna få välja ett föremål och utifrån det välja en sång som är kopplat till föremålet. På så vis får barnen känna sig delaktiga och får möjlighet att välja sånger som de själva tycker om. Att dessutom få välja ett föremål som ska kopplas ihop med sångvalet ger barnet möjlighet att tänka och fundera utifrån föremål som finns i deras närmiljö. Skulle barnet till exempel välja en nallebjörn så skulle sången kanske bli björnen sover, och om ett annat barn väljer en kavel kanske det blir en sockerbagare som sjungs. Läraren skulle dessutom kunna hålla i samlingen utomhus och på så sätt få möjlighet att få in andra aspekter i samlingen. Sångerna skulle då kanske bli ekorr'n satt i granen vid en gran, eller lilla snigel om en snigel hittas. Oavsett hur läraren lägger upp samlingen så är det viktigt att barnen får vara aktiva och delaktiga (Säljö s.61-64).

 

Att få in leken i samlingen är viktigt för barn i den här åldern. Genom leken utvecklar barnen många nya kunskaper. Under denna samling blir sångstunden till en lek. Barnen har roligt tillsammans och gör rörelser till sångerna. Även då barnen får träna på att räkna, genom att räkna antal barn, hur många pojkar och hur många flickor skulle kunna göras till en lek för barnen (Jerlang s.256-260).

 

(Jerlang s.231-275)

 

Veronicas observation – vid matbordet

 

Behaviorism

Vid matbordet sitter alla barn samlade och läraren har möjlighet att kontrollera det som händer vid bordet i större utsträckning än om barnen skulle vara utspridda. När en diskussion om födelsedagar dyker upp så uppmuntrar läraren barnen till att tillsammans räkna antal dagar det är kvar till en av pojkarnas födelsedag. En sån här situation ger kunskap till barnen och att flera barn är aktiva i lärandet är en stor fördel. Läraren uppmuntrar till lärande i en vardaglig situation. Utifrån detta skulle läraren vid ett senare tillfälle kunna återkoppla till diskussionen runt matbordet och på så sätt upprepa informationen. På detta sätt lär sig barnen detta ännu en gång och upprepas detta ytterligare så är det kunskap som tillslut fastar. Barnen uppmuntras av läraren att räkna, och om läraren fortsätter att uppmuntra barnen till att räkna i olika situationer leder detta till att barnen allt oftare kommer att räkna i olika situationer på eget initiativ. Att upprepa information ofta, men under korta stunder, är ett bra sätt för barnen att ta in ny kunskap. Att läraren samtidigt erbjuder barnen förstärkning i form av beröm eller liknande får barnen att vilja fortsätta lära sig, för att på så sätt få ytterligare beröm och uppmuntran från läraren (Säljö s.52).

 

På den här förskolan har ett barn varje vecka i uppgift att vara vaktmästare, och ska då bland annat hjälpa till att fixa maten inför lunchen. Denna vecka är det Meja som ska vara vaktmästare, men har vid tidpunkten för observationen valt att inte genomföra sin uppgift utan vill istället vara med på samlingen. Läraren låter Meja vara med på samlingen istället för att utföra sin uppgift och detta kan ifrågasättas. Läraren borde här ha varit konsekvent och sett till att Meja genomför den uppgift hon fått sig tilldelad istället för att låta henne vara med på samlingen. Att låta henne vara med på samlingen istället för att utföra sin uppgift är att belöna ett icke önskvärt beteende, då hon får sin vilja igenom och slipper utföra en uppgift som hon borde göra, men i detta fall inte känner för att göra.

 

Vid frukostbordet har barnen möjlighet att välja om de vill ha kanel eller sylt. Rita vill ha kanel och får själv ansvara för att hälla den på sin gröt. När Rita tar för mycket kanel får hon en tillsägelse av läraren. När Rita slutar hälla kanel över gröten så slickar hon istället på locket av kanelkaret och får en ytterligare tillsägelse av läraren. I denna situation hade läraren kunnat påvisa det felaktiga i Ritas handling ännu tydligare. När Rita hällde på för mycket kanel på gröten hade läraren till exempel kunnat ta kanelkaret ifrån Rita och på så vis förmedla att beteendet är felaktigt. När Rita sen utför ännu en felaktig handling så skulle läraren här behöva sätta en tydligare gräns. Läraren skulle i denna situation till exempel kunna ge Rita en time out för att förstå att man inte beter sig på detta sätt (Jerlang s.192).

 

(Jerlang s.179-212)

 

Sociokulturell teori

Alla barnen sitter tillsammans vid ett bord. På detta sätt är alla barn med hela tiden och hur möjlighet att på olika sätt kommunicera med varandra. Emellanåt uppstår det diskussioner som barnen själva tar initiativ till och som läraren uppmuntrar. Detta gör att barnen känner sig delaktiga och viktiga, och att det de säger har en mening. William uppmuntras till att själv räkna hur många dagar det är kvar till hans födelsedag. Detta ger William utrymme att själv utforska och försöka klara uppgiften på egen hand. När han inte klarar av att lösa problemet själv så hjälper läraren till och passar samtidigt på att göra alla andra barn vid bordet delaktiga i att räkna antalet dagar. Det blir en aktivitet där alla barn är delaktiga samtidigt som de lär sig något av situationen.

 

Att läraren uppmuntrar barnen till att lära sig något utifrån ett vardagligt samtal kan även på sikt uppmuntra barnet att lära sig av vardagliga situationer. Eftersom människor lär sig hela livet så behöver barnen uppmuntras till att vilja fortsätta lära sig nya saker och på så vis fortsätta utvecklas. Genom att låta William själv försöka räkna så uppmuntrar läraren William på så sätt att hon visar förtroende för honom att det är något han klarar av. När han sen inte klarar av uppgiften så får han hjälp, men kommer troligtvis att klara av en liknande uppgift bättre när de på nytt dyker upp (Säljö s.71).

 

Vid matbordet finns det många möjligheter för små barn att lära sig nya saker. För att barnen ska kunna behärska en kunskap behöver barnen ha tillgång till de redskap som behövs för att nå en viss kunskap. När Moa till exempel vill ha en smörgås pekar hon på brödkorgen. Läraren tar här tillfället i akt och frågar Moa vad det är för något som ligger i brödkorgen, samtidigt som hon pekar på brödet. När Moa fortfarande inte svarar så förklarar läraren att det är bröd som man ger smörgåsar av. Moa kommer tillslut, om liknande tillfällen uppstår, att lära sig vad bröd är och vad man har det till. Detta är en kunskap hon inte skulle ha fått om hon inte hade haft tillgång till bröd. Med tanke på hur viktiga redskapen är för lärandet är det viktigt att på förskolan se till att barnen har tillgång till en rad olika redskap för att på så sätt få en bred kunskap (Säljö s.71-72, 235-238).

(Säljö s.68-156)

 

Avslutande reflektion

Den här uppgiften har varit väldigt utmanande för mig. Att vrida och vända på samma situation och se på situationen med olika glasögon har varit väldigt givande och jag har utifrån detta lärt mig att se på situationerna med nya ögon. Jag har dessutom med hjälp av denna uppgift fått en fördjupad förståelse för teorierna och hur de används. Kerstin Rexling var i sina föreläsningar tydlig med att man ska skilja på teori och metod. När hon sa detta så tyckte jag först att det var väldigt luddigt och jag förstod inte helt och hållet vad hon menade. Till en början så uppfattade jag nämligen att dessa teorier var metoder att arbeta utifrån. Nu har jag insett att så inte är fallet, utan att teorierna snarare är ett synsätt att tolka utifrån. Det jag har lärt mig av denna uppgift tror jag att jag kommer ha stor nytta av i mitt framtida arbete, och även i det vardagliga livet. Jag tror det är bra att kunna se på saker ur flera olika vinklar. Jag tror att detta ökar förståelsen för att situationer kan uppfattas olika av olika människor. Självklart har jag tyckt att uppgiften har varit svår och det kommer med all säkerhet bli en utmaning att inkorporera detta i mitt vardagliga tänkande. Men tankarna har i alla fall börjat snurra och bara det tror jag är en viktig del i min utveckling mot att bli en lärare.

 

 

Referenslista

 

Jerlang, Espen. (2008) Utvecklingspsykologiska teorier. Stockholm: Liber.

Säljö, Roger. (2000) Lärande i praktiken, Ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma.

Tillbaka

• Kvantitativ inlärning innebär att man lär sig mycket, snabbt och utifrån förutbestämda regler(så som jag tolkat det), men att man dessutom glömmer mycket och snabbt. Genom tiderna så har detta varit den mest använda modell inom skolan, men vad gör det egentligen för nytta att använda denna metod om eleverna sen glömmer vad de lärt sig lika snabbt? Vilka fördelar finns med metoden?

• Vygotskij anser att man ska arbeta utifrån speciella uppgifter för barnen, som blir mer avancerade ju äldre barnen blir. Min fråga är, går det att vidareutveckla detta arbetssätt och ta det till en ny nivå? Och kan man göra detta utan att gå emot teorin?

• Att vi människor går igenom olika kriser i samband med stora förändringar tror jag kan stämma. Men hur ska vi som lärare förhålla oss till dessa kriser och hur hjälper man en elev mitt uppe i en ”livskris” på bästa sätt? Är det bäst att endast vara åskådare och låta barnet ta sig ur krisen helt på egen hand, eller finns det något vi som lärare kan hjälpa till med för att hjälpa barnet ta sig igenom krisen och bli en starkare, mer självständig individ? Vilket gynnar barnet mest i slutändan?

• Vygotskij menar att man oftast bara ser det positiva och kreativa i de lugna perioderna mellan kriserna och att det positiva och kreativa oftast glöms bort helt under krisperioder. (Jerlang s. 284) Hur kan vi som lärare ta tillvara på det positiva och kreativa i krisperioderna på bästa sätt?

• Vygotskij skriver om verklighetens (människans) uppkomst och utveckling, där bland annat skriver han om hur det samhälle man lever i präglar en som individ i mycket hög utsträckning. Kerstin Rexling berättar om det dialektiska förhållandet mellan individen och det omgivande samhället och menar på att man inom denna teori utvecklas olika beroende på vilken miljö man växer upp i, vilket jag håller helt med om. Ett barn som är uppväxt i ett litet samhälle på landsbyggden utvecklas på ett annat sätt och utveckla andra saker än vad ett barn som är uppväxt i Stockholms finare trakter gör. I Lpo 94 står det ”[..] att utbildningen inom varje skolform skall vara likvärdig, oavsett vart i landet den anordnas” (Lpo 94, sid. 4) Då det är denna teori som används i dagens läroplaner så funderar jag bara över svårigheterna att hålla löftet om likvärdig utbildning då miljön ser så olika ut beroende på vart man befinner sig i landet?

 

• Sedan har jag även en fundering över det här med appropriering. I den kulturhistoriska och sociokulturella teorin så verkar man förespråka för blandklasser (syskongrupper?) i skolan. Trotts detta så verkar detta försvinna mer och mer i skolan, och i högre åldrar (ex. högstadiet och gymnasiet) så har det tagits bort helt. Om det nu är så bra, så varför ta bort det?

 

Enligt Säljö, som hör till den sociokulturella teorin, så lär man sig mer genom konkreta situationer, sådant som man relatera till, ex

[…] praktiskt taget felfritt räknande i snabbköket i situationer där man gör inköp och och hanterar sina egna pengar, mycket goda resultat på arrangerade köpsituationer med verkliga varunamn, medan utfallet på matematik uppgifter av samma slag blev betydligt sämre. (Säljö, R, 2000, s 147)

Så min tanke och fråga är, skulle man då inte kunna införa mer verkliga, konkreta uppgifter som man kan relatera till i skolan?

 

Enligt Vygotskij, som hör till den kulturhistoriska teorin, så leker barn för att tillfredställa sina behov och motiv, och inte för att de har lust. Men är inte lust ett slags behov?

 

 

 

 

 

Källförteckning

Säljö, Roger (2000): Lärande i praktiken – ett sociokulturellt perspektiv. Norstedts Akademiska Förlag (Bokförlaget Prisma). Stockholm (s 147)

 

 

Vygotskij och Säljös förklaringsmodeller

 

Med mitt privata intresse för språk och med relativt mycket språkstudier bakom mig ter sig mycket av Säljös och Vygotskijs teorier som påfallande logiska. Att kommunikation är en av förutsättningarna för utveckling, individuell såväl som kollektiv. tycker jag mig ha sett många exempel på i min omgivning och under min uppväxt. Jag tillskriver troligtvis språk större betydelse än vad man bör eftersom det tillhör mitt intresseområde, men säkerligen också p.g.a. min nuvarande situation som invandrare i Frankrike utan fullgod franska och även p.g.a. min uppväxt i Sverige. I den mångkulturella svenska kommun där jag själv växte upp på 80 och 90-talet var det inte svårt att förstå att språk är en viktig del i självförverkligandets pussel. Tittar jag i backspegeln kan jag konstatera att många av mina barndomsvänners föräldrar med invandrarbakgrund, liksom mina egna, hör till den välutbildade skaran i sina egna hemländer, samtidigt som förvånansvärt få har arbeten som svarar mot deras egentliga kompetens här i Sverige. De få som lyckats med sina karriärer i Sverige utmärker sig för mig i sitt tal; de har ett bättre svenskt språk grammatiskt och har oftast en mindre märkbar brytning när de talar (sedan kan man diskutera varför; är det mer korrekta språket ett resultat av medveten ansträngning eller är det något som förvärvats pö om pö på arbetsplatsen genom umgänge?). Jag vill samtidigt mena att jag har sett viktiga undantag från regeln, där vissa typer av brytningar verkar vara mer välkomna och accepterade än andra i vårt samhälle. Utlandsfödda med en mer “önskvärd” eller accepterad brytning (som kanske också måste knytas till en mer önskvärd nationalitet) verkar ha det lättare att komma in på arbetsmarknaden på sina egna villkor och mindre vikt tycks läggas på deras språkkunskaper i svenska av omgivningen. Med detta sagt är jag dock medveten om att det är massvis av andra faktorer som spelar in i detta fenomen.

 

Säljö talar om artefakter och att allt fler mänskliga funktioner och kompetenser flyttas ut i fysiska redskap, vilket jag finner oerhört intressant, då vi i dagens Sverige har ett förtroligt samspel med fysiska artefakter dagligen och till den grad att vi nyttjar våra fysiska artefakter oreflekterat. Vissa artefakter underlättar naturligtvis vardagen, medan vissa fyller andra funktioner. När jag läste Säljö och hans tankegångar gällande artefakter kom jag att tänka på en studentkrönika (Studentmagasinet nr 2, sid 16, 2010), där en Umeå-student, Alexandra, tillsammans med sina kurskamrater skulle avskärma sig från all sorts media i 24 timmar inför ett seminarium. Hon blev rastlös redan när uppgiften delades ut och avslutar krönikan med ett par frågor och svar: “Hur det gick [med uppgiften]? Precis som för de flesta som läser populärkultur A, alltså inget vidare. Om jag är förvånad? Inte ett dugg. Om jag är bekymrad? Inte alls eller rättare sagt, inte än i alla fall.”

Jag har svårt att se att jag skulle klara av den uppgift Alexandra fick och skulle definitivt inte vara förvånad om jag misslyckades. Till skillnad från Alexandra måste jag dock erkänna att jag är bekymrad, om än lite, över alla artefakter vi utnyttjar i vardagen.

 

 

Frågor: Säljö tar upp artefakter, verktyg som gör att människan inte längre är begränsade vare sig praktiskt eller intellektuellt till våra biologiska förutsättningar. Men vad händer när framför allt tekniska artefakter tas ifrån oss i vårt tekniskt utvecklade samhälle? Leder vårt beroende av artefakter oundvikligen till att viss kompetens förstärks, medan annan kompetens försvagas? Om ja, hur ska man förhålla sig till det inom skolverksamheten? Är det något som behöver belysas?

 

Om nu våran läroplan Lpo-94 grundar sig på Vygotskijs teorier, hur får man då ihop att han tycker att man bara kan förstå människan utifrån en förståelse för sina omgivningar och villkor, att hon ses som ett objekt för de villkor hon föds i, men kan även vara subjekt.

Att det kapitalistiska samhället ger människor som har svårt att genomskåda sin verklighet och att se orsakerna till sina problem, fysiskt som psykiskt. Målet är därför att tillintetgöra klassamhället. Detta ska ske genom en övergång till kommunism! (Jerlang, 2007 s. 280-281)

Det verkar som Ryska staten hade stort inflytande över hans forskning.

O dagens Sverige som verkligen blir mer o mer individanpassat.

Jag får inte ihop det.

 

 

Om barnet inte får en kris i sin utvecklingsperiod så utvecklas det inte normalt, anser Vygotskij. Hur lång el. kort ska en kris vara för att ”vara normal”. Kan man hjälpa o stötta individen under dessa kriser så man inte rubbar balansen? Hur menar Vygotskij att man ska ta vara på det positiva och kreativa i krisperioderna? (Jerlang, 2007 s.284)

 

Födelsekrisen, den första krisen, är lätt att känna igen eftersom barnet går ner i vikt. Det är heller inget man som lärare kommer i kontakt med. Hur märker man att ett barn genomgår en kris och därmed har nått nästa period? Även om det finns olika riktlinjer i vilken ålder kriserna bör uppstå så utvecklas och mognar ju alla barn olika fort. Hur ska man som lärare förhålla sig till barnet vid kriserna? Genomgår alla barn "synliga" kriser?

I sociokulturell teori menar man att par- eller grupparbete där man genom språklig kommunikation kan lära av varandra är bästa läroformen. Vad jag förstod av Kerstin Rexlings föreläsning är det mycket viktigt hur man delar in grupper för betydelsen att alla ska få något i utbyte av grupparbetet. Min uppfattning är att för att kunna göra det måste man känna eleverna bra. På min VFU-skola har jag märkt att det är vissa elever (oftast de duktiga) som alltid vill jobba enskilt. Kan det bero på dåliga erfarenheter av fel konstellation i paret/gruppen eller ska man som lärare bara acceptera faktum och oftast låta dem arbeta enskilt?

Enligt sociokulturell teori lär barnen sig genom att agera med omgivningen. Hur ska man som lärare kunna ta tillvara på fler "riktiga arbetstillfällen", verklighetsanpassa undervisningen och låta eleverna få agera med omgivningen, mer i skolan så att eleverna bättre förstår meningen med det de lär sig, med dagens resursbrist i skolan?

Avslutningsvis en fråga som uppstod efter föreläsningen i tisdags:
Varför är det viktigt att skilja på teori och metod? Kerstin Rexling nämnde det i slutet av sista föreläsningen. Vad menade hon? Jag har lyssnat på den förklaringen flera gånger men förstår inte vad hon vill komma till.

Enligt Säljö så blir de kommunikativa processerna helt centrala vad gäller mänskligt lärande människans utveckling (Säljö, 2000:37). Som jag uppfattar Säljö så menar han att det endast är i samspel och interaktion mellan individer som lärandet kommer till uttryck. Det är i sociala sammanhang ett lärande kan uppstå, samt att det viktigaste redskapet till mänskligt lärande är språket. Vidare menar Säljö även att den kultur vi lever i har betydelse för lärandet. Olika kulturer har olika uppfattningar om världen och även skilda redskap därav skapas skilda förutsättningar för lärandet(Säljö:32ff).

 

Några frågor som jag funderade på när jag läste var:

 

Menar Säljö att kunskaper och lärande ”endast” kan utvecklas i interaktion/samspel med andra individer?

Kan du inte som ensam människa utveckla egna kunskaper?

Till exempel om en elev går hem och läser inför ett prov. Förvärvas inte kunskaperna på egen hand då?

 

Om ett barn inte har någon mänsklig kontakt, utvecklar det då inga kunskaper eller färdigheter alls? Eller hur förklaras teorin utifrån det?

 

 

 

Referens:

Säljö, Roger. (2000) Lärande i praktiken, Ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma.

 

 

 

Tillbaka

Centrala begrepp

 

Behavorismen

-Människan tom.

-Utveckling genom inlärning, belöning/straff S O R kedjor

-En vetenskap om mänskliga yttre beteende.

-Aktoritetsfostran

 

Motivationsteori

-Människan är unik

-Friska, sunda individer

-Behovstrappan,självförverkligande

-Involveringspedagogik

 

Frågor:

• Vilka delar av behavorismen och motivationsteorin används i skolan i dag?

• Vilka fördelar och nackdelar finns i de respektive teorierna?

• Funderingar:

Hur kan vi erbjuda en likvärdig skola i samhället då lärare är utbildade vid olika tidpunkter och utifrån olika synsätt?

 

Centrala begrepp

 

Kognitivteori

-Människliga intelligensen/aktiv

-Förändring genom mognad/inifrån

-Nyfikenhet är drivkraften

-Generell/artspecifik

-4 stadier/ålderstypisk

-Barn är inte vuxna miniatyrer

-Horisontell

 

Psykodynamiskteori

-Kropp och själ

-Krislösning= personlighetsutveckling

-Medvetenhet om jaget

-Utveckling genom lek

-8 utvecklingsstadier

-Generell/artspecifik

-Medfödda behov

 

Frågor:

• Ämnesindelning i skolan: horisontell förändring (blockindelat) eller korta pass? villken teori är att föredra?

• Hur ska man kunna anpassa undervisningen till barnens olika biologiska utveckling,(mognad) då man delar in barngrupper efter årskullar?

• Hur kan läraren på bästa sätt förstå utvecklingsfaserna och på så sätt kunna anpassa undervisningen utefter dessa faser?

• Hur kan undervisningen ytterligare ta sig an "leken" som ett verktyg? (psykodynamiska teorin)

 

Frågor och funderingar kring föreläsningar 1 och 2 av Kerstin Rexling samt Jerlang och Säljö

 

• Finns det någon som utvecklat en teori mellan behavioristisk- och motivationsteori?

 

• Varför startade kritiken kring behaviorismen just på 50-talet och just i USA? Kan det vara på grund av erfarenheterna efter andra världskriget?

 

• Vi hade funderingar kring begreppet ”Palmes flumskola”.

 

• Vi diskuterade motivationsteorin och kom fram till att den vilade på en humanistisk grund.

 

• Varför kom det en ny läroplan, Lgr 69, så fort efter Lgr 62? Kan det bero på revolten mot behaviorismens auktoritet? Studentrevolten i Paris –68?

 

• Varför missgynnades ”duktiga” barn av den kognitiva teorins pedagogiska metoder? Dessa borde ju i stället gynnas då den utgår från individens egna nyfikenhet.

 

• Varför reagerade Maslows teori mot psykoanalysen?

 

• Hur kommer nästa generation att se ut om Ziehes resonemang håller, den narcissistiska personligheten?

Tillbaka

 

Kriterier/aspekter   Teori	Utvecklingssyn – hur?	Människosyn	Kunskapssyn	Lärarroll/pedagogik	Elevroll/hur lära?
Behavioristiskt teori	Beteendeförändring	Passiv och tom Alla lika inuti, oskrivna blad	Reproduktion Kvantitativ Delar blir till helhet	Leda och styra Belöning och straff (betingning) Korta arbetspass Demonstrera Auktoritär Korvstoppning	Memorera och repetera Låter sig formas Mottagare
Kognitiv teori	Mognad Alla utvecklas lika (4 stadier)	Arv före miljö Aktiv	Assimilering Anpassning (av förförståelse) Mognad före utv. Kvalitativ	Laborativa metoder Utgår från barnets intresse Individanpassning Konkret till abstrakt Undanskymd roll	Möta kunskap genom handling Träna genom att repetera Egna intresset i fokus
Motivationsteori	Självförverkligande Behovstillfredsställelse Drivkraft inifrån	Aktiv Frisk och sund (ej djur) Behovsmekanism Egofixering	Självförståelse Kvalitativ och kvantitativ	Eleven i centrum Individualiserad underv. Involveringspedagogik Passiv roll Motivera genom lockmedel Möta behov Empati och inlevelse	Lära sig själv Motiv och behov i fokus Delaktighet
Psykodynamisk teori	Krislösning (krisstadier) Personlighetsutv. Samspel	Kropp och själ bildar helhet Krisstadier Inre energi och medfödda behov Aktiv Jaget formas	Kvalitativ (medveten om jaget)	Konfliktlösning Se eleverna Leken viktig Krävande och kärleksfull Självständighet Experimentell pedagogik Möta behov Passiv roll	Bli medveten om sin egen situation och sig själv Experimentera sig fram Aktiv
Sociokulturell teori	Samspel med omgivningen Drivkraften är viljan till kompetens Subjektivering Samarbete	Aktiv Kompetenssökande Social Sammanhangsbunden Utvecklingsstadier	Kvalitativ	Inspiratör Eleven i centrum Krav på förberedelse Redskap Öppna upp för samarbete och samtal Utmana och engagera Stimulans Problemorienterad pedagogik ”Handen, hjärtat och huvuvdet” Ställa lagom höga krav Från tanke till praktik	Ingå i samarbete och samtal Utveckla kompetens Hantera och lösa problem – från tanke till praktik

Tillbaka

Teori	Utvecklingssyn	Människosyn	Kunskapssyn	Lärarroll/pedagogik	Elevroll/hur lära?
Behavioristiskt teori	När något förändras, beteende utveckling (positivt el. negativt) Konsekvenser av handlingar (S O R-kedjor)	Människan är tom och passiv av naturen. Alla är lika ”inuti”, oskrivna blad Utifrån miljö formas man förutom medfödda rädslor	Kvantitativ Delar blir helhet ”banka in kunskap” Memorera och reproducera (återge) Fokus på lärarens metoder Belöningar/straff Korta arbetspass Instuderingsfrågor Mätbar (prov)	Undervisa genom att visa/planerar Duktiga lärare- leda och fostra eleverna till kunskap Forma aktiva auktoritär medelnivå (kunskap) delar ut belöningar/bestraffningar Lgr 62	Låta sig formas Ja-sägare/passiv belöning/bestraffning korvstoppning
Kognitiv teori	Mognad innan utveckling arvet (inifrån) har större betydelse än miljö Intelligent anpassning Generell/artspecifik 4 stadier Drivkraft, nyfikenhet= nya tankestrukturer jämviktssträvan	Barn är forskare Aktiva, intelligenta Barn är inte vuxna miniatyrer. Barn/vuxna lika känslor men olika tänkande	Genom handling/eget experimenterande Assimilering (ta upp något) + Ackommodation(förändra och bearbeta, överskridande inlärning) = adaption (anpassning) Samspel Invänta mognad	Laborativt arbetssätt Utgår ifrån barnets intresse/ge frihet Anpassa till individens nivå Konkret till abstrakt (handling till känsla) Behöver inte vara aktiv i undervisningen (låt gå)   Lgr 80	självständiga Fastnar på intressenivå Möta kunskap genom handling Horisontell fulländning (träna samma)
Motivationsteori	Inifrån, drivkraft Självförverkligande = behovstrappan genom frihet och total lycka, första stegen måste vara tillgodosedda besvärligt barn = olycklig, disharmoni utveckling föregår lärande	Aktiva Friska, sunda individer, ej djur Idealjag (det jag vill) vs jaguppfattning (det jag är) = harmoni/disharmoni beroende på klyftan	Inifrån Behov Drivkraft Aktiv/reflektera Delaktiv Nyfikenheten tillfredställd	Individualism Möta behoven Involveringspedagogik Empati -inlevelse Sätta eleven i centrum Elevens behov vägledande Demokratiuppfostran? Elevens motivation styr pedagogiken (behov av självförverkligande)   Lgr 69	Egotrippad Individcentrerad självförverkligande Demokratiska elever????
Psykodynamisk teori	Kropp + själ = helhet Medfödda behov och personlighetsdrag (inre) Krislösning = personlighetsutveckling Känslomässig behovs tillfredsställelse 8 krisstadier Generell/artspecifik Inre energi driver på Leken har stor betydelse Mål: må bra och konfliktlösning	Aktiv Inre behoven Hantera försvarsmekanismer Genom uppfostran formas jaget (neurotisk, jagstark eller impulsstyrd)	Medvetenhet om jaget Att få diskutera och bli medveten om sin egen situation	Möta behov – samspel Aktiv Se eleverna Genom lek Vara användbar, givande, kärleksfull, uthållig, krävande och självständig Lgr 80	Blir sedd Möjlighet till självbestämmande och experimenterande
Sociokulturell teori	Ovillkorlig biologisk utveckling Genom kulturen, kollektivt kitt (språk/ verktyg) miljö, förebilder, samhället Ömsesidig process som ständigt förändras   Bli kompetent, bli bättre Först lära sedan utveckling =resultatet   Genom: Utifrån = skapa behov Medfödda perioder inleds med kris. Gm utmanande uppgifter (drivkraften att bli kompetent) Mål: lärande, bli en kompetent individ	aktiv	Utmanande och engagerande uppgifter för att utvecklas   Samspel med en som kan bli bättre (morot) Språk/verktyg/kognitiva utmaningar= tänka, anstränga sig (Samtala/ fundera/lösa problem) ”Det eleven behöver hjälp med idag kan eleven i morgon”   Ex. införa syskongrupper i förskolan Blandade klasser i de lägre åldrarna	Genererande samtal Kollektiva arbetsformer Leken betydelsefull ”Riktigt” arbete Inlärning sker genom att agera genom omgivningen   Flera rätta svar Uppgift kan lösas på olika sätt   ”handen, hjärtat och huvudet ska vara med i uppgiften”   Lpo/f94 Lpfö98	Roligt, lagom höga krav Drivkraft att bli bättre Abstrakta – konkreta ”Det eleven behöver hjälp med idag kan eleven i morgon” Tänka, spekulera, fantisera och arbeta

Tillbaka